Kortpredikan S. Albertus Magnus, biskop och kyrkolärare[1]

– Upp 3:1-6,14-22 Ps 15:2-4b,5 Luk 19:1-10 – Breven i Uppenbarelsebokens inledning är riktade till församling­ar i Mindre Asien, men kunde lika väl riktas till församlingar idag. En församling tycks ha fångats av ljumhet och liknöjdhet. De tidiga mun­­karna kal­lade det acedia, leda. Johannes varnar med kusligt allvar. Det är bättre att vara ”kall eller

33 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Mal 4:1-2a Ps 98:5-9 2 Thess 3:7-12  Luk 21:5-19   Genom tålamod skall ni vinna ert liv Evangeliet låter i förstone lika oroande som dagens tidningar. Men trots att också Je­sus talar om ”förfärliga ting” varnar han för att gripas av panik. ”Tap­­pa inte besin­ning­en. Detta måste först hända, men det är ännu inte slu­tet”.

Kortpredikan S. Theodoros av Studion, abbot

– 3 Joh v. 5-8 Ps 112:1-6 Luk 18:1-8 – Theodoros, d. 826, blev ledare för Studiosklostret i Kon­stanti­no­­pel. Det monastiska livet blomstrade, den liturgiska bönen, studi­er och manuellt arbete. Han lade den teologiska grunden till den krist­na bild­kons­ten, iko­­­nografin. Motståndarna till att avbilda Kris­tus sade att Gud in­te lå­ter sig avbil­das och att Kristi enbart

Kortpredikan Lateranbasilikans invigning[1] 

– 1 Kor 3:9b-11,16-17 Ps 46:2-6,8-9 Joh 3:13-22 – Paulus talar om ett bygge. Han kallar sig själv byggmästare. Grun­den är redan lagd, Jesus Kristus. När han kom­mer till stenarna i byg­get ställer han en retorisk fråga: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?” Petrus skall kalla dem ”levande ste­nar”. Jesus talar om samma bygge

Kortpredikan

– Tit 2:1-8,11-14 Ps 37:3-4,18,23,27,29  Luk 17:7-10 – ”Du skall tala om för folket vad den sunda läran kräver.”  Paulus undervisar sin lärjunge Titus. Som församlings­le­dare skall Titus i sin tur lära dem han har an­svar för. Det rör också sådant som många idag, också troende katoliker, vill bestämma över själva. Kyrkan har från första

32 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

2 Mack 7:1-2,9-14 Ps 17: 1,5-68,15  2 Thess 2:16-3:5  Luk 20:27-38 Vad hoppas vi på? I den gångna veckan har vi firat Alla Helgons och Alla själars dag. Men också över dagens mässa skymtar ett ljus fram från det ”yttersta”, det vi ser fram emot på and­ra sidan döden. I evan­geliet svarar Jesus saddukeerna som

Kortpredikan – Votivmässa för Alla Helgon –

Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3  Matt 5:1-12a De är de bästa gudsbevisen. Helgonen alltså. De be­svarar frågor som annars är svåra att besvara. Är vår tro kanske bara en vac­ker dröm? Det är lätt att tänka så i höstmörkret eller när allt ser dystert ut. Helgonen bevisar motsat­sen. De drömde inte. De var verkliga.

Kortpredikan – S. Martin de Porres, ordensman

– Fil 3:3-8a Ps 105:2-7 Luk 15:1-10 – Paulus kan inte ha varit lätt att höra för en hängiven jude. Aposteln räk­nar upp alla sina judiska meriter, men kallar allt en ”förlust” jämfört med ”kun­skapen om Kristus Je­sus”. De måste ha uppfattat jämförelsen som ett för­räderi. Det är samma förargade reaktion från fariséer och skriftlärda när

Kortpredikan Alla Själars dag

– 2 Mack 12:43-46 Ps 103:8-10,13-18 2 Kor 4:14-5:1 Joh 11:32-45 – Tron på de heligas gemenskap, communio sanctorum, lyser fram på Alla Själars dag. Påskens ljus, som lyser i kyrkan denna dag, vittnar om gemen­ska­pen mel­lan alla som tror på den uppståndne Kristus. Andra Vatikan­konciliet ägnade den­na ge­men­skap ett särskilt kapitel.[1] Helgonen i den