– Jona 3:1-10 Ps 51:3-4,12-13,18-19 Luk 11:29-32 – Både de ledande och folket i Nineve ”vände om från sin onda väg” av Jonas för­kunnelse. Det var högst oväntat. När Jesus säger att folket inte skall ”få något annat än Jonatecknet” syftar det på att nineviterna omvände sig. När Jesus själv förkunnar, tvingas han tala om

– Jes 55:10-11 Ps 34:4-7,16-19 Matt 6:7-15 – Guds ord liknas vid regnet och snön, som gör jorden fruktbäran­de. Her­ren säger: ”Ordet skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha ver­kat vad jag vill”. Människan blir som jorden inte minst när hon tar ordet i sin mun och gör det till sitt ord.

– 3 Mos 19:1-2,11-18 Ps 19:8-10,15 Matt 25:31-46 – Ur tredje Moseboken hör vi en sammanfattning av lagen, både av första och andra tavlans bud.  Alla är lika inför en sådan lag. Den skyddar särskilt de döva, blinda och de ringa. Alla förstår att detta är en god och människovänlig lag, gemensam för alla. Också den

5 Mos 26:4-10 Ps 91:1-2,10-15 Rom 10:8-13  Luk 4:1-13 Går det att övervinna frestelsen? På denna första söndag i fastetiden hör vi hur Jesus frestas av djävu­len. Det beskrivs med dras­tis­ka bilder, som från en främmande värld. Men alla har erfarenhet av frestelse. Och alla vet hur lätt det är att falla för frestelsen. Frå­gan

– Jes 58:9b-14 Ps 86:1-6 Luk 5:27-32 – ”Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” Kan man tänka sig ett skönare löfte än det profeten formulerar? – Människans liv liknas vid ”en vattenrik trädgård… ett käll­språng som aldrig tryter”. Det är Herrens vilja med människan, formulerad redan av

– Jes 58:1-9a Ps 51:3-6a,18-19 Matt 9:14-15 – Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasta. Själv­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knotan­de gungar på samma strå. Den som vill ”lossa andras orättfärdiga bojor och lösa okets band” måste befrias från sina egna bojor.  Bryt bröd åt din egen

– 5 Mos 30:15-20 Ps 1:1-4,6 Luk 9:22-25 – Människan söker klarhet, men när klarheten erbjuds, ryg­­gar hon ibland tillbaka. Det finns en förförisk lust att förbli i dunkel och ambivalens. Mose ställde folket inför ett tydligt val: ”Liv och död, väl­sig­nelse och förbannelse”. Det är människan som väljer. ”Om ditt hjärta vänder sig bort och

– Syr 35:1-15 Ps 50:5-8,14,23 Mark 10:28-31 – ”Träd inte fram tomhänt inför Herren.” Den vise Syrak uppmanar till frikostiga offergåvor enligt Mose lag. ”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.” Offren påminner om att allt som människan förvaltar ytterst är en gåva från Gud.   Också att handla rätt och att undvika

– Syr 17:24-29 Ps 32:1-2,5-7 Mark 10:17-27 – Den vise Syrak uppmanar till omvändelse. Ett av hans skäl är enkelt och pragmatiskt. Det förstärker glädjen och lovsången. Medan den som går sin egen väg blir alltmer bedrö­vad och redan har ena benet i det dödsrike där lov­sång­en tystnar helt. Herren vill lyfta oss ur bedrövelse

– Syr 17:1-15 Ps 103:13-18a Mark 10:13-16 – Den vise Syrak ger en storslagen beskrivning av människan. Hon har sin kropp av jord, men är lik sin Skapare, skapad till hans avbild, med makt över och ansvar för alla varelser på jor­den. ”Förstånd” gav han henne, förmåga att smaka, se och höra – och ”ett