– Upp 3:1-6,14-22 Ps 15:2-4b,5 Luk 19:1-10 – Breven i Uppenbarelsebokens inledning är riktade till församlingar i Mindre Asien, men kunde lika väl riktas till församlingar idag. En församling tycks ha fångats av ljumhet och liknöjdhet. De tidiga munkarna kallade det acedia, leda. Johannes varnar med kusligt allvar. Det är bättre att vara ”kall eller
Mal 4:1-2a Ps 98:5-9 2 Thess 3:7-12 Luk 21:5-19 Genom tålamod skall ni vinna ert liv Evangeliet låter i förstone lika oroande som dagens tidningar. Men trots att också Jesus talar om ”förfärliga ting” varnar han för att gripas av panik. ”Tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet”.
– 3 Joh v. 5-8 Ps 112:1-6 Luk 18:1-8 – Theodoros, d. 826, blev ledare för Studiosklostret i Konstantinopel. Det monastiska livet blomstrade, den liturgiska bönen, studier och manuellt arbete. Han lade den teologiska grunden till den kristna bildkonsten, ikonografin. Motståndarna till att avbilda Kristus sade att Gud inte låter sig avbildas och att Kristi enbart
Filem v. 7-20 Ps 146:7-10 Luk 17:20-25 – Pauli korta brev till Filemon är präglat av värme, ömhet och tillgivenhet. Filemon tillhörde de ledande i församlingen i Kolossai. Han hade en slav, Onesimos, som hade flytt, men fått kontakt med Paulus. Denne hade undervisat och döpt honom och han var nu Paulus till hjälp i
– 1 Kor 3:9b-11,16-17 Ps 46:2-6,8-9 Joh 3:13-22 – Paulus talar om ett bygge. Han kallar sig själv byggmästare. Grunden är redan lagd, Jesus Kristus. När han kommer till stenarna i bygget ställer han en retorisk fråga: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?” Petrus skall kalla dem ”levande stenar”. Jesus talar om samma bygge
– Tit 2:1-8,11-14 Ps 37:3-4,18,23,27,29 Luk 17:7-10 – ”Du skall tala om för folket vad den sunda läran kräver.” Paulus undervisar sin lärjunge Titus. Som församlingsledare skall Titus i sin tur lära dem han har ansvar för. Det rör också sådant som många idag, också troende katoliker, vill bestämma över själva. Kyrkan har från första
2 Mack 7:1-2,9-14 Ps 17: 1,5-68,15 2 Thess 2:16-3:5 Luk 20:27-38 Vad hoppas vi på? I den gångna veckan har vi firat Alla Helgons och Alla själars dag. Men också över dagens mässa skymtar ett ljus fram från det ”yttersta”, det vi ser fram emot på andra sidan döden. I evangeliet svarar Jesus saddukeerna som
Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3 Matt 5:1-12a De är de bästa gudsbevisen. Helgonen alltså. De besvarar frågor som annars är svåra att besvara. Är vår tro kanske bara en vacker dröm? Det är lätt att tänka så i höstmörkret eller när allt ser dystert ut. Helgonen bevisar motsatsen. De drömde inte. De var verkliga.
– Fil 3:3-8a Ps 105:2-7 Luk 15:1-10 – Paulus kan inte ha varit lätt att höra för en hängiven jude. Aposteln räknar upp alla sina judiska meriter, men kallar allt en ”förlust” jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”. De måste ha uppfattat jämförelsen som ett förräderi. Det är samma förargade reaktion från fariséer och skriftlärda när
– 2 Mack 12:43-46 Ps 103:8-10,13-18 2 Kor 4:14-5:1 Joh 11:32-45 – Tron på de heligas gemenskap, communio sanctorum, lyser fram på Alla Själars dag. Påskens ljus, som lyser i kyrkan denna dag, vittnar om gemenskapen mellan alla som tror på den uppståndne Kristus. Andra Vatikankonciliet ägnade denna gemenskap ett särskilt kapitel.[1] Helgonen i den