– Jes 11:1-10 Ps 72:1-2,7-8,12-13,17 Luk 10:21-24 – Det är i förstone förvånande att höra detta jublande evangelium i adventstiden. Vi förväntar oss kärva texter om vaksamhet eller skrämmande apokalyptiska framtidsscenarier. Här hör vi Jesus jubla genom den helige Anden. Det är kanske det ”största” som Jesus säger om sig själv i de synoptiska evangelierna.
Jes 2:1-5 Ps 122 Rom 13:11-14a Matt 24:37-44 Hoppets tid Det finns en förväntan i luften under adventstiden. Också sekulariserade svenskar vill sjunga ”Bered en väg” och Hosianna. Kanske som en längtan efter ett hopp, som hotar att helt försvinna. Inte ens kyrkan äger hoppet som något självklart. Inte heller klostret. Varje tidebön inleds med
– Upp 22:1-7 Ps 95:1-7 Luk 21:34-36 – ”De skall se hans ansikte.” På kyrkoårets sista dag får vi detta löfte, hämtat ur bibelns avslutande kapitel. Bilderna hämtas ur berättelsen om paradiset i bibelns första kapitel. Han som skapat allt ur intet, skall till slut återställa allt och göra allting nytt. Ljuset skall besegra mörkret.
– Upp 20:1-4,11-15; 21:1-2 Ps 84:3-6a,8a Luk 21:29-33 – Niels Stensen (d. 1686) var född i Köpenhamn, men hade på faderns sida skånskt ursprung. Han blev världsberömd anatom och forskare. Särskilt fascinerades han av människokroppen och dess skönhet. Med sinnet iakttog han, med förståndet förstod han vad han såg. Med tron förundrades han över skapelsens
– Upp 15:1-4 Ps 98:1-3b,7-9 Luk 21:12-19 – Abboten Columbanus, död år 626, härstammade från Irland, men grundade kloster på kontinenten som lämnade bestående avtryck. Några menar att de iriska munkarna räddade kristendomen i Europa, som vid denna tid försvagats av konflikter och främmande folks invasioner – inte olikt vår egen tid. ”Genom att hålla
– Upp 14:14-20a Ps 96:10-13 Luk 21:5-11 – Jungfrun och martyren Cecilia bevarade sitt hjärta odelat. Hon hade lovat Kristus trohet. Ingen makt i världen kunde hindra henne att förbli i den kärleken, trots att det kostade henne det fysiska livet. Även om det historiska underlaget för hennes martyrium är svagt, väckte berättelsen gensvar i
2 Sam 5:1-3 Ps 122:1-2,4-5 Kol 1:12-20 Luk 23:35-43 Må ditt rike komma År 1925 instiftades den högtid vi firar idag, Kristus Konungens Dag. Påven Pius XI ville visa på ett alternativ till totalitarism, ateism och sekularisering, som var på frammarsch. Utan Kristus har världen varken riktning, mål eller bestånd. Häromdagen hörde jag någon säga:
– Upp 11:4-12 Ps 144:1-2,9-10 Luk 20:27-40 – Mechthild av Magdeburg, tysk mystiker på 1200-talet[1], inträdde som 60-årig i klostret i Helfta, där hon delade liturgins och Skriftens värld med bland annat Gertrud den stora. När den heliga Mechthild tyngs ner av svaghet och klagan får hon i en vision se två kalkar, den ena
– Upp 4:1-11 Ps 150 Luk 19:11-28 – Lukas placerar liknelsen om de tio punden alldeles före intåget i Jerusalem. Otåliga anhängare trodde att Guds rike skulle komma ”redan nu”. Liknelsens man ”av hög börd”, som reste bort för att få kungavärdighet, kan vara en antydan om Herodes den Stores son Archelaos, som år 4
– Upp 3:1-6,14-22 Ps 15:2-4b,5 Luk 19:1-10 – Breven i Uppenbarelsebokens inledning är riktade till församlingar i Mindre Asien, men kunde lika väl riktas till församlingar idag. En församling tycks ha fångats av ljumhet och liknöjdhet. De tidiga munkarna kallade det acedia, leda. Johannes varnar med kusligt allvar. Det är bättre att vara ”kall eller