– Am 3:1-8; 4:11-12 Ps 5:5-8 Matt 8:24-27 – ”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.” En vidunderlig utsaga av den helige Irenaeus, som var lärjunge till Polykarpos, som var lärjunge till aposteln Johannes. Guds härlighet, det ljus och den glans som strålar från Gud – är den levande människan.
1 Kung 19:16b, 19-21 Ps 16;1-2,5,7-11 Gal 5:1, 13-18 Luk 9:51-62 Den verkliga friheten Dagens kollektbön är ovanligt vacker. ”Du har gjort oss till ljusets barn… låt aldrig mörkret få makt över oss… ge oss nåden att för alltid bli kvar i din sannings strålande ljus”. Vi gläder oss över ljuset, inte minst i midsommartid,
Jes 49:1-6 Ps 139:1-3-13-15 Apg 13:22-26 Luk 1:57-66,80 De första munkarna kände igen något av sin egen kallelse i profeternas. När den helige Benedictus byggde två kapell på Monte Cassino, vigde han det ena åt Johannes Döparen. På ikoner i kloster ser man honom ofta tillsammans med Maria vid korset. Johannes Döparen vistades i öde
– Hes 34:11-16 Ps 23 Rom 5:5b-11 Luk 15:3-7 Alla bibelns liknelser, profetior, bilder och utläggningar om Guds kärlek koncentreras i en dramatisk händelse. Soldaten sticker sitt spjut i Jesu hjärta och därur rinner det fram blod och vatten. Gud lönar det högsta onda med det högsta goda. ”Kristus dog för oss medan vi ännu var
– 2 Kung 24:8-17 Ps 79:1-5,8-9 Matt 7:21-29 – Människorna uträttar och bygger mycket. Men allt kommer inte att bestå. År 597 f.Kr. hände det otänkbara. Jerusalem intas av babylonierna och templet berövas alla sina skatter. Senare skulle templet brännas och murarna brytas ner. Kungen och de flesta i folket fördes bort i fångenskap. Mänsklighetens
– 2 Kung 22:8-13; 23: 1-3 Ps 119:33-37,40 Matt 7:15-20 – ”Akta er för de falska profeterna.” De farligaste är de fromma, ”förklädda till får”, de uppträder som ”ljusets änglar”. Vackra ord och yttre fromhet bevisar ingenting, inte ens underverk. ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Thomas More, kungens kansler, och biskop John
– 2 Kung 19:9b-11,14-21,31-36 Ps 48:2-4,10-11 Matt 7:6,12-14 – Dåtidens stormakt Assyrien hade intagit Nordriket år 721 f. Kr. Tjugo år senare, hotas också Juda rike och Jerusalem. Kung Hiskia får ett hotfullt och sarkastiskt brev från den assyriske kungen. ’Skulle du bli räddad, när alla andra gått till spillo?’ När kungen läst brevet gick
– 2 Kung 17:5-8,13-15a,18 Ps 48:2-4,10-11 Matt 7:1-5 – Nordriket föll 721 f.Kr. för det assyriska riket. Elva av Israels stammar gick förlorade. De beskrivs som hårdnackade. De lyssnade inte på de profeter Herren hade sänt. Med den assyriska kungen som redskap ”försköt Herren dem från sitt ansikte”. Deras ohörsamhet fällde domen över dem. Oryggligt gäller
– 2 Krön 24:17-25 Ps 89:4-5,29-34 Matt 6:24-34 – ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.” Ett efterlängtat och hoppfullt löfte. Men det rymmer en vägvisning. ”Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också”. Löftet ställer människan inför ett avgörande val. Livet är en fråga om prioritering. Ingenting
– 2 Kung 11:1-4,9-18,20 Ps 132:11-14,17-18 Matt 6:19-23 – Den heliga historien verkar allt annat än helig. Atalja var dotter till Ahab och Isebel, som hade stått emot profeten Elia. Hon försöker förgöra alla davidsättlingar i Juda. En av dem räddas och insätts som konung. Denne blir ett tecken på att löftet till David inte