– 1 Tim 3:14-16 Ps 111:1-6  Luk 7:31-35 – Första Timoteusbrevet rymmer en svindlan­de be­kän­nel­se till den heliga Kyrkan. Aposteln kallar henne: ”Den levande Gu­dens för­samling, san­ningens pe­lare och grund­val.” De koreanska martyrerna, vid mitten av 1800-talet, levde och gav sina liv för Kyrkan och hennes Herre. Vi ber för hela Korea, särskilt för dem

Grundningsdag för Jesu Moder Marias systraskap/kloster (1957) Änkan i Nain fick sin son tillbaka. Alla fylls av fruktan och prisar Gud. ”Gud har besökt sitt folk.” Detta evangelium är inte särskilt valt för denna grundningsdag. Ändå finns det i den tidiga kyrkans syn på änkan mycket som påminner om den monastiska kallelsen. Aposteln beskriver för­samlingsänkan

– 1 Tim 2:1-8 Ps 28:2,7-9 Luk 7:1-10 – ”Gud vill att alla människor skall räddas.” Den gudomliga viljan är klar och entydig. Vad är det då som fat­tas? Det mänskliga svaret.  Vi hör svaret i officerens bön: ”Säg bara ett ord och låt pojken bli frisk.” Den gudomliga viljan besvaras med trons bön.  Kyrkan lägger

Syr 27:30-28:7 Ps 103:1-4,9-12 Rom 14:7-9  Matt 18:21-35 Oförsonlighetens gift och försoningens medicin Hur är det möjligt? det Jesus berättar i liknelsen om den obarmhärtige medtjänaren. Hur är det möjligt att den som själv fått en stor skuld efterskänkt, inte vill efterskänka en strunt­sum­ma åt sin medbroder? I stället griper han honom om strupen och

Paulus ser sig som den störste bland syndare. Men hans herre visade allt sitt tålamod på honom.  Det är denna nåd som bär frukt i hans liv. Genom sin lydnad låter han nåden fullbordas. Därmed bygger han sitt hus på klippan. Hans hus rubbas inte, trots stormar och vattenmassor. Samma vittnesbörd får vi av Cornelius

– Heb 5:7-9  Ps 31:2-6, 15-16, 20 Joh 19:25-27 – Dagen efter Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Ma­rias smär­tor. Hon stod vid korset. Hon skulle, som många andra mödrar, varit beredd att ge sitt liv för sitt barn. Men hon kan inte ”göra” något. Dock går hon inte un­­­dan. Hon ”stod vid Jesu kors”. Hon

– Kol 3:1-11 P 145:2-3,10-13ab Luk 6:20-26 – Chrysostomos var inte bara vältalare, därav till­nam­net ”gyllen­mun”, han var också modig. Han fruktade inte motstånd, förlust av ägodelar eller dö­den. Han föraktade världens fasor och nöjen. Mak­­ternas raseri var för ho­nom svagare än spindel­väv. Paulus formulerar det teologiskt: ”Ni har ju dött, och ni lever ett

– Kol 2:6-15 Ps 145:1-2,8-11 Luk 6:12-19 – ”Det gick ut kraft från honom.”  Paulus förklarar hur det är möjligt. Han gör det i en enda mening: ”I honom har hela den gudomliga fullheten för­kropp­sligats och tagit sin boning.” Johannes: ”Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss”. Psaltaren: ”En gång har Gud talat”. Hela

– Kol 1:24-12:3 Ps 62:6-7,9 Luk 6:6-11 – ”Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.” Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand representerar människan i hennes svaghet resp. kraft. Den ”helade” människan ser vi i den glädje som lyser fram i Pauli brev, skrivet

Hes 33:7-9 Ps 95:1-2,6-9 Rom 13:8-10 Matt 18:15-20 Den hälsosamma förmaningen Konsten att förmana och tillrättavisa syndare är inte vår tids bästa gren. Många vär­jer sig och vill inte ens höra om saken. Man menar att det bara väcker mot­stånd och att förmaningen bris­­ter i respekt för den individuella friheten. Men ing­en mänsklig ge­men­skap klarar