– Apg 16:11-15 Ps 149:1-6a,9b Joh 15:26-16:4a –
I början av Europas evangelisering möter vi en frimodig och driftig kvinna, Lydia. Hon sålde purpurtyger och hörde till de gudfruktiga.
När hon lyssnade på förkunnelsen ”öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade”.
Det är ”Sanningens Ande”, som vittnar om Jesus. Utan Anden förblir det bara ord. Lydia hörde till ”de gudfruktiga”, som dragits till den mosaiska förkunnelsen. Marken var beredd.
När hon inbjuder Paulus och Silas till natthärbärge finner Lukas anledning att tillfoga: ”hon gav sig inte”.
Det liknar den ståndaktighet som lärjungarna behöver när de stöter på motstånd. De behöver fasthet och mod för att inte ”komma på fall”.
Samma Hjälpare behöver vi för att stå vi emot onda tankar. Benedictus talar om ”tankarnas laster”. Antingen de frestar till förmäten stolthet, till orenhet eller till missmod och uppgivenhet.
Hjälparen är ”Sanningens Ande”. Lögner måste avslöjas och känslor granskas.
Men den tvingar inte, utan frågar efter människans samverkan. Hon kan låta sig upplysas, ledas och stärkas. Eller låta sig dras ner i mörkret.
Lydia lät Herren öppna sitt hjärta. Hon ville befästas i tron. ”Hon gav sig inte”.
Men det är Sanningens Ande som både upplyser och befäster.
[1] Det väldiga klostret Cluny i Sydfrankrike, vars fem abbotar under två hundra år (ca 950-1150) vi firar idag, ledde de flesta klostren i dåtidens Europa. Allhelgonaklostret i Lund stod under Cluny. En sten från klostret i Lund är inmurad i detta kloster.
