– 3 Mos 25:1,8-17 Ps 67:2-3,5,7-8 Matt 14:1-12 – Genom att fira jubelår ges en påminnelse om paradiset. Den sjunde dagens sabbatsvila når en kulmen när sju gånger sju år, fyrtionio år, följs av det femtionde året som ett jubelår. Människorna är då fria från mödosamt arbete. De får hämta näring direkt från markens frukter. Därmed
– 2 Kor 8:1-9 Ps 146:2,5-9a Matt 5:43-48 – ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Moraliskt verkar uppmaningen hopplöst omöjlig – men om vi tänker efter, är den det enda naturliga. Människan är ju skapad till Guds avbild och likhet. Vem vill inte bli det han är skapad till? Paulus ger ett
– Apg 28:16-20,30-31 Ps 11:4-5,7 Joh 21:20-25 – Apostlagärningarna berättar hur Paulus når fram till Rom och uppehåller sig där i två år, men Lukas berättar inte hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden. Johannesevangeliet slutar lite gåtfullt. Sannolikt är det sista kapitlet
– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – ”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träffar lyssnarna i hjärtat, likt ett spjut som genomborrar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio. Compunctio förvandlar hjärtat. Fäderna bad ständigt om denna ånger och kallade den ”tårarnas gåva” eller ”tårarnas dop”.
– Heb 11:1-2,8-19 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Mark 4:35-41 – ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” De räddhågade lärjungarna fick ett överväldigande tecken. Om någon ”bryr sig” så är det den Mästare som är med dem i båten. Men han ställer den rannsakande frågan: ”Har ni ännu ingen tro?” Abraham är trons
Apg 6:8-10; 7:54-60 Ps 31: 3c-4,6,8ab,16b-17 Matt 10:17-22 Det förtätade Ordets seger, också över vrede och bitterhet I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Det ”förtätade Ord” vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den förste martyren. Kyrkans liturgi har förstått det och
– 1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm) Luk 1:46-56 – ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka till Herren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva.
– Sef 3:1-2,9-13 Ps 34:2-3,6-7,17-19,23 Matt 21:28-32 – Profeten Sefanja visste att det som drabbat Nordriket också skulle drabba Jerusalem. Han kallar henne en motsträvig och befläckad stad. Hon varken lyssnar, lyder eller förtröstar på sin Herre. Men mitt i folket finns en kvarleva, en rest, ”en fattig och ödmjuk skara”. De har lämnat lögnen
– Upp 18:1-2,21-23; 19:1-3,9a Ps 100 Luk 21:20-28 – I Johannes Uppenbarelse syftar Babylon på Rom, som staden var när bibelns sista bok skrevs, kejsarstaden, platsen för moraliskt förfall och ofta blodig förföljelse av de kristna. ”Babylon” blir en symbol för ondskans mysterium, ”ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar”. Det är
Filem v. 7-20 Ps 146:7-10 Luk 17:20-25 – Pauli korta brev till Filemon är präglat av värme, ömhet och tillgivenhet. Filemon tillhörde de ledande i församlingen i Kolossai. Han hade en slav, Onesimos, som hade flytt, men fått kontakt med Paulus. Denne hade undervisat och döpt honom och han var nu Paulus till hjälp i