– Heb 11:1-2,8-19 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Mark 4:35-41 – ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” De räddhågade lärjungarna fick ett överväldigande tec­ken. Om någon ”bryr sig” så är det den Mästare som är med dem i båten. Men han ställer den rann­sakande frågan: ”Har ni ännu ingen tro?” Abraham är trons

Apg 6:8-10; 7:54-60  Ps 31: 3c-4,6,8ab,16b-17 Matt 10:17-22 Det förtätade Ordets seger, också över vrede och bitterhet I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Det ”förtätade Ord” vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den förste martyren. Kyr­kans liturgi har förstått det och

– 1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm)  Luk 1:46-56 – ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon ho­­nom tillbaka till Her­ren. ”Så länge han lever, skall han vara gi­ven åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva.

– Sef 3:1-2,9-13 Ps 34:2-3,6-7,17-19,23 Matt 21:28-32 – Profeten Sefanja visste att det som drabbat Nordriket också skul­le drabba Jerusalem. Han kallar henne en motsträvig och befläc­kad stad. Hon varken lyssnar, lyder eller förtröstar på sin Her­re. Men mitt i folket finns en kvarleva, en rest, ”en fattig och ödmjuk skara”. De har lämnat lögnen

– Upp 18:1-2,21-23; 19:1-3,9a  Ps 100 Luk 21:20-28 – I Johannes Up­penbarelse syftar Babylon på Rom, som staden var när bi­belns sista bok skrevs, kejsarstaden, plat­sen för moraliskt förfall och ofta blodig för­föl­jelse av de kristna. ”Babylon” blir en sym­­­bol för ond­skans mys­terium, ”ett tillhåll för demoner, ett näste för alla ore­na an­dar”. Det är

Filem v. 7-20 Ps 146:7-10 Luk 17:20-25 – Pauli korta brev till Filemon är präglat av värme, ömhet och till­gi­venhet. Filemon tillhörde de ledande i församlingen i Kolossai. Han hade en slav, Onesimos, som hade flytt, men fått kon­takt med Paulus. Denne hade undervisat och döpt honom och han var nu Paulus till hjälp i

”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och svarar med den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”   Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helge­dom”. I sitt samve­te har människan redan svaret, när hon låter samvetet upplysas. Samvetet känner igen sanningen i Jesu

– Gal 3:22-29 Ps 105:2-7 Luk 11:27-28 – Hur är det möjligt att människor beter sig så lumpet mot varandra som de gör?   Aposteln Paulus har ett svar på frågan, men ett svårsmält svar. Han säger att det beror på synden. Guds ord säger ”allt (=alla männi­skor) är lagt under syn­den”. Det är svårt att

– Gal 2:1-2,7-14 Ps 117 Luk 11:1-4 – Paulus vill få sitt arbete bekräftat av de ledande apost­larna i Je­ru­sa­lem. Han vill inte ”slita, eller ha slitit, förgäves”. Ja­kob, Kefas (Petrus) och Jo­hannes ”förstod vilken nåd han ha­de fått”.  Vad kunde inte ha hänt genom kyrko­historien om karismatiska och profetiska ledare hade gjort som Paulus?

1 Mos 14:18-20 Ps 110:1-4 1 Kor 11:23-26  Luk 9:11b-17 Närvaro, offer, helande Den högtid vi firar idag, Kristi kropps och blods högtid, är Herrens största gåva till sin kyrka. Aposteln Paulus vittnar om det i andra läsningen, det äldsta skrivna vittnes­bör­­­det vi har om den heliga eukaristin: ”Jag har själv tagit emot från Herren