– Apg 28:16-20,30-31 Ps 11:4-5,7 Joh 21:20-25 – Apostlagärningarna berättar hur Paulus når fram till Rom och uppehåller sig där i två år, men Lukas berättar inte hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden. Johannesevangeliet slutar lite gåtfullt. Sannolikt är det sista kapitlet
– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – ”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träffar lyssnarna i hjärtat, likt ett spjut som genomborrar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio. Compunctio förvandlar hjärtat. Fäderna bad ständigt om denna ånger och kallade den ”tårarnas gåva” eller ”tårarnas dop”.
– Heb 11:1-2,8-19 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Mark 4:35-41 – ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” De räddhågade lärjungarna fick ett överväldigande tecken. Om någon ”bryr sig” så är det den Mästare som är med dem i båten. Men han ställer den rannsakande frågan: ”Har ni ännu ingen tro?” Abraham är trons
Apg 6:8-10; 7:54-60 Ps 31: 3c-4,6,8ab,16b-17 Matt 10:17-22 Det förtätade Ordets seger, också över vrede och bitterhet I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Det ”förtätade Ord” vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den förste martyren. Kyrkans liturgi har förstått det och
– 1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm) Luk 1:46-56 – ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka till Herren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva.
– Sef 3:1-2,9-13 Ps 34:2-3,6-7,17-19,23 Matt 21:28-32 – Profeten Sefanja visste att det som drabbat Nordriket också skulle drabba Jerusalem. Han kallar henne en motsträvig och befläckad stad. Hon varken lyssnar, lyder eller förtröstar på sin Herre. Men mitt i folket finns en kvarleva, en rest, ”en fattig och ödmjuk skara”. De har lämnat lögnen
– Upp 18:1-2,21-23; 19:1-3,9a Ps 100 Luk 21:20-28 – I Johannes Uppenbarelse syftar Babylon på Rom, som staden var när bibelns sista bok skrevs, kejsarstaden, platsen för moraliskt förfall och ofta blodig förföljelse av de kristna. ”Babylon” blir en symbol för ondskans mysterium, ”ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar”. Det är
Filem v. 7-20 Ps 146:7-10 Luk 17:20-25 – Pauli korta brev till Filemon är präglat av värme, ömhet och tillgivenhet. Filemon tillhörde de ledande i församlingen i Kolossai. Han hade en slav, Onesimos, som hade flytt, men fått kontakt med Paulus. Denne hade undervisat och döpt honom och han var nu Paulus till hjälp i
”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och svarar med den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helgedom”. I sitt samvete har människan redan svaret, när hon låter samvetet upplysas. Samvetet känner igen sanningen i Jesu
– Gal 3:22-29 Ps 105:2-7 Luk 11:27-28 – Hur är det möjligt att människor beter sig så lumpet mot varandra som de gör? Aposteln Paulus har ett svar på frågan, men ett svårsmält svar. Han säger att det beror på synden. Guds ord säger ”allt (=alla människor) är lagt under synden”. Det är svårt att