– Jud v.17,20b-25 Ps 63:2-6 Mark 11:27-33 –
Människan måste ofta konstatera: ”Jag vet inte”. Kunskapen räcker sällan. Människan har liknats vid ett frågetecken.
Men när sanningen visar sig, är det inte givet att hon tar emot den. Sanningen får ju följder. Den som lyssnar måste lämna mörkret, bryta med ovanor, synder och fördomar. Det var därför Gud sände Johannes Döparen.
När de skriftlärda fick frågan om Johannes kom från himlen eller från människor, svarade de: ”Vi vet inte”. Det var ett försök att slippa undan, men knappast sant.
De ville inte veta. Därför fick de heller inget svar på sin fråga om Jesu fullmakt. De fastnade i det egna mörkret. De blev själva or-sak till att de inte visste.
De korta verserna ur Judas brev, det kortaste i NT, talar om ”sådana som tvivlar” och som skall bemötas med barmhärtighet. De har tillfälligt fastnat i mörker, av tröghet eller av att de prioriterat annat före Guds ord, men de vill veta. De söker och de tar emot hjälp.
Också de som kommit långt på vägen kan säga: ”Vi vet inte”. Det kan bero på prövningar, där Gud vill stärka deras uthållighet och locka till ännu ivrigare sökande.
Mystikerna vittnar om hur de förs in i ett inre mörker. De har kommit nära det ljus som bländar.
Låt oss be om gåvan att skilja mellan andarna. Så att vi upptäcker orsaken till att vi inte vet.
”Min själ törstar efter dig… Så skådar jag nu efter dig i templet, för att få se din makt och din ära.”
