Kortpredikan

– 1 Joh 5:5-13 Ps 147:12-15,19-20 Luk 5:12-16 – ”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?” Hela veckan efter Epifania har vi hört om tydliga teck­en på denna tro: bröd­un­dret, förkunnelsen i synagogan, botandet av sjuka, segern över vind och vågor, idag över spet­­älskan. Herrens härlighet breder ut sig över

Kortpredikan S. Gregorios av Nyssa, biskop 

– 1 Joh 4:19-5:4 Ps 72:2,14-15bc,17 Luk 4:14-22a – De som hörde Jesus tala i Nasarets synagoga häpnade över de ”ljuvliga” ord som utgick ur hans mun. De inte bara lyssnade med sitt förstånd. De kände sötman i Jesu ord. I det ögon­blic­ket var de mys­tiker. Gregorios av Nyssa (d. 405 och broder till Basileios

Kortpredikan

– 1 Joh 4:11-18 Ps 72:2,10-13 Mark 6:45-52 – ”Han steg i båten till dem, och vinden lade sig.” En bild både för människans utsatta villkor och för tron. Tron gör som lärjungarna i båten. De hör hans ord: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” I Jesu ord, ”det är jag”, hör vi or­den till

8 januari

– 1 Joh 4:7-10 Ps 72:1-4b,7-8 Mark 6:34-44 – ”Gud är kärlek.” Också för de fördömda. En bysantinsk ikon visar Kris­tus på sin tron. Han utstrålar sin kär­leks ljus. De välsignade ser mot detta ljus och blir själva lysande. Profeten Jesaja (60:19) har redan sagt det: ”Herren skall vara ditt eviga ljus”. Den Gud som är

Trettondedag jul – Epifania

Jes 60:1-6 Ps 72: 2,7-8,10-13 Ef 3:2-3a,5-6  Matt 2:1-12 Vägvisare till den stora glädjen ”När de vise männen såg stjärnan fylldes de av stor glädje.” Så berättar evangelisten Matteus. Hans kollega Lukas berättar vad herdarna fick höra av ängeln un­der julnatten: ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”.

ANDRA SÖNDAGEN EFTER JUL

Syr 24:1-2,8-12 Ps 147:12-15,19-20 Ef 1:3-6,15-18  Joh 1:1-18 Företalet Stora litterära verk har ofta ett företal. Musikaliska storverk inleds med ett förspel, en ouvertyr. Av­sik­ten är både att väcka förväntan och att ge en försmak av det som skall följa. Benedictus regel har ett företal, en prolog, både inbjudande och före­gri­p­ande, dessutom präglat av intensitet

Kortpredikan

 – 1 Joh 2:29-3:6 Ps 98:1,4-6 Joh 1:29-34  – ”Den som förblir i honom syndar inte.” Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt mo­ra­liskt ideal. Johannes formulerar en sakramental verklighet. Att ”förbli” i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av ho­nom som har

Kortpredikan – Basileios den store och Gregorios Nazianzos, biskopar och kyrkolärare

1 Joh 2:22-28 Ps 98:1-4 Joh 1:19-28 Basileios och Gregorios var nära vänner, de var som ”en själ i två krop­par”. Som teologer förkunnade och för­svarade de tron på både Kris­­­ti och An­dens gu­dom. Den tro som utmejslades på 300-talet finns redan i första läsning­en, som i ett frö. ”Den som er­kä­nner Sonen har också Fadern.”

Kortpredikan

– 1 Joh 2:18-21 Ps 96:1-2,11-13 Joh 1:1-18 –  ”Detta är den sista tiden.” Johannes skriver det i sitt brev. Orden syftar inte på de timmar som är kvar av just detta kalenderår. Den ”sis­­­ta tiden” kan bara inträffa en gång. Den måste vara ”unik”, en ”tid” som bara inträffar en enda gång i mänsklighetens histo­ria.