­­­ Jes 50:4-7 Ps 22:8-9,17-20,23-24 Fil 2:6-11 Luk 22:14-23:56 Inledningsord när kvistarna välsignas Vi går in i stilla veckan. Den innehåller allt, både det lägsta och det högsta i människans liv. Jesus rider in till sitt lidande. Ändå blir det ett trium­feran­de intåg. Folket stämmer upp den mes­sianska kungs­sång­en ur Psaltaren 118. Intå­get före­gri­per hans

– Hes 37:21-28 Jer 31:10-12b,13 (resp.psalm) Joh 11:45-56 – Översteprästen Kajafas ”talade inte av sig själv. Han talade profetiskt”. Gud låter denne skrupel­frie realpo­liti­ker uttrycka den gudomliga pla­nen. ”Det är bättre att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” Gud använder Kajafas politiska plan för att genomfö­ra sin gudomli­ga plan. 

– 1 Mos 17:3-9 Ps 105:4-9 Joh 8:51-59 – Också vi kristna är Abrahams barn. Genom blodet tillhör vi olika folk och natio­ner, men genom tron tillhör vi det heliga folk och det för­bund som Gud ingick med Abraham. Han fick löftet att bli ”fader till mång­a folk”. Det skulle vara ett ”e­vigt för­bund”. Folket

Kortpredikan 9/4 – Dan 3:14-20, 24-25, 28 Till Dan B:29-33 Joh 8:31-42 – Frihet står sedan länge högt i kurs i vår kultur, men vad är frihet? Den som till exempel tar sig friheten att låta begä­ren styra – makt, njut­ning, pengar – hamnar snart i slaveri. Den som väljer att styras av egenviljan märker snart

– Dan A:13,41c-62 Ps 23 Joh 8:12-20 – Susanna blir dömd på de två domarnas vittnesmål, även om de var falska. Susan­nas eget vitt­nesmål räckte inte. Men Susanna ber och Herren sänder Daniel, som avslö­jar de fal­ska vittnesmålen. Så skipas rätt­vi­sa. Som be­kant sker det inte alltid. Ändå upphävs inte re­geln om att det behövs två

– Jer 11:18-20 Ps 7:2-3,9b-12 Joh 7:40-52 – ”Aldrig har någon män­niska talat som han.” Jesu ord är unika och fascinerande, men de väc­ker också motstånd. Profeten Jeremias uppgift blir därför tvåfaldig, att bryta ner motståndet och att bygga upp något nytt  Fol­kets ledare ville inte lyss­na på profetens varnande ord. Tvärt­om ville de röja

– Vish 2:1a,12-22 Ps 34:17-21,23 Joh 7:1-2,10,25-30 – Få texter i Gamla Testamentet är så profetiska som detta kapitel ur Sa­lo­mos Vishet. Det målar en tydlig bild av Kristi lidande, sedd med ”de gud­lö­­sas” ögon. Därmed avslöjas hur ondskan ”tänker”, dess ”förvända sätt att tänka”. De onda utmanas av ”den rättfärdige”. I stället för att

– 2 Mos 32:7-14 Ps 106:19-23 Joh 5:31-47 – Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på ber­get blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud. Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att söka det materiella,

– Jes 49:8-15 Ps 145:8-9,13c-14,17-18 Joh 5:17-30 – Jesus har botat den lame mannen i Betesda, men hänvisar till att det är Fadern som verkar genom ho-nom. ”Sonen kan inte göra nå­got av sig själv.” Detta blir en ännu större anstöt för judarna än att botandet sked­de på en sabbat. Jesus jämställde sig med Gud. De

– Hes 47:1-9,12 Ps 46:2-3,5-6,8-9 Joh 5:1-3,5-16 – Profeten Hesekiel ser i en vision hur vatten rinner från templet ut i havsvattnet för att göra det friskt. Allt får liv och alla slags frukt­träd växer upp. Deras frukter tjänar till föda och deras löv till läkedom. Jesus Kristus är källan till den nåd som rinner