Apg 17:15, 22-18:1  Ps 148:1-2,11-14  Joh 16:12-15 Paulus möter den grekiska kulturen på areopagen i Athen, fyllt med al­ta­re och guda­bilder. Dit sökte sig den kulturella eliten. Skickligt anknyter han till deras intresse för ”religiösa ting” och ci­terar några av deras egna skal­der: ”I ho­nom är det vi lever, rör oss och är till.” Han

– Apg 16:22-34 Ps 138:1-3,7c-8 Joh 16:5-11 – Paulus och Silas har pryglats och kastats i fängelse, in i dess inner­sta ut­rym­me, med benen fastlåsta i stocken. Vid mid­natt ber de och sjung­er lovsånger, medan de andra fångarna hör på. De kunde sin psal­­ta­re. De fick sätta ord på sin smärta, men också sjunga om

Apg 8:5-8,14-17 Ps 66:1-3a,4-7a,16,20 1 Pet 3:15-18  Joh 14:15-21 Kärlek och bud, förenade av Anden Ibland dyker det upp en motsättning mellan kärlek och bud. Den ene frågar efter klara bud, medan den andre bara vill höra om kärlek. Den ene efterlyser lag och ordning, den an­­­d­re empati och känsla. Båda kan hämta goda ar­gument

– Apg 16:1-10 Ps 100:1b-3,5 Joh 15:18-21 – Evangeliet förs ständigt vidare, men väcker också ständigt mot­­stånd. I en syn om natten kallas Paulus att passera en gräns. En makedonier ber honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss”. Paulus lyder ”ge­nast” – lika snabbt som när Josef vak­nar upp ur drömmen. Evan­ge­liet tar steget

– Apg 15:22-31 Ps 57:8-12 Joh 15:12-17 – Redan i början av sin existens ställdes Kyrkan inför en fråga som hota­de att splittra hen­ne. Borde inte också hedningarna omskäras och följa Mose lag? ”Någ­ra” hävdade det, ”utan uppdrag”, och hade spridit oro och förvirring. Lukas be­skriver hur kyrkan fin­ner lösningen och be­varar enheten.     På

– Apg 15:7-21 Ps 96:1-3,10 Joh 5:9-11 – ”Bli kvar i min kärlek.” Bakgrunden är bilden av vinstocken. För att bära frukt måste gre­nen vara infogad i och bli kvar i vinstoc­ken. Lukas berättar om hur hedningarna skall ympas in i samma vinstock. Frå­­gan om de måste om­skäras blev föremål för en lång överläggning. Den

– Apg 15:1-6 Ps 122:1-5  Joh 15:1-8 – Mitt i den framväxande kyrkans dramatik växer också hen­nes he­liga ord­ningar fram.  I går hörde vi hur Paulus insatte präster i de församlingar han grundat. Lukas kallar dem ”äldste, presbyterer”. Det motsvarar vad vi kallar präster, insatta och vigda av apostlarnas efterföljare, biskoparna.  I dagens avsnitt hör

Kortpredikan 9/5 – Apg 14:19-28 Ps 145:10-13b,21 Joh 14;27-31a – ”Känn ingen oro och tappa inte mo­det.” I Lystra har Paulus botad en man som var född lam. Folket upp­fattar honom och Barnabas som gudar. Men några judar kommer dit och stämningen svänger 180 gra­der. Nu stenar man Paulus och slä­­par honom ur staden i

Apg 6:1-7 Ps 33:1-2,4-5,18-19 1 Pet 2:4-9  Joh 14:1-12 Vägen, sanningen och livet – människans sanna värdighet Ett hisnande evangelium! Ingen flyger så högt som den fjärde evangelisten. Samtidigt är han oss mänskligt nära. Han tycks förstå människans villkor. ”Känn ingen oro”, låter han Jesus säga. Det finns många skäl till oro och inga käcka

– Apg 13:44-52 Ps 98:1-4 Joh 14:7-14 – Lukas berättar om ett yttre skeende. Johannes om ett inre. Båda har sitt särskiljande och sin tillväxt, ibland dramatiskt, ibland i det fördolda. Pau­lus och Barnabas förkunnel­se mitt i Mindre Asien väcker allt större glädje hos några, medan andra blir allt­mer avvisande. De drivs bort från platsen