– Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 – ”Ni skall vittna om allt detta.” Samme Lukas som i sitt evangelium förmedlar denna befallning till lärjungarna berättar i sitt andra verk, Apostlagärningarna, hur folket skockades kring Petrus och Johannes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång. Petrus klargör vad det är som har hänt. Det
– Apg 3:1-10 Ps 105:1-4,6-9 Luk 24:13-25 – När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna porten fäster de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss! Mannen ser spänt på honom”. Deras blickar möts, de ser varandra. Det bereder väg för att mannen botas. Inte ens Gud gör under med den
– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – ”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träffar lyssnarna i hjärtat, likt ett spjut som genomborrar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio, hjärtats ånger. Compunctio mjukar upp hjärtat och får det att gråta. Fäderna bad om denna ånger och
Apg 2:14,22-33 Ps 16:1-2a,5,7-11 Matt 28:8-13 Döden behöver inte få sista ordet Påskdagen fortsätter. Hela denna påskvecka, den s.k. påskoktaven, är en förlängd påskdag. Påskljuset brinner varje gudstjänst ända fram till pingst. Det skall påminna oss om vad som gäller året runt och under all tid. Allt kristet liv har sin källa i det ljus
Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 1 Kor 5:6b-8 Joh 20:1-9 ”Jag är hos dig” Kristus har uppstått från de döda! Kyrkan sjunger och mediterar över det oerhörda. I påskdagens högmässa använder hon en mer ”eftertänksam” tonart än i den stundom dramatiska påskvakan. Elden tändes i mörkret och från den tändes påskljuset, som bars in
Vakna, du som sover. Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upphävda genom Kristi påsk och han kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fångenskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på östliga ikoner, där Kristus
2 Mos 12:1-8,11-14 Ps 116:12-13,15-18 1 Kor 11:23-26 Joh 13:1-15 Att älska ända till slutet Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han, genom vilket allting blivit till, faller på knä för sin skapelse för att betjäna den, för att rena de orena, ge kraft åt de
– Jes 50:4-9a Ps 69:8-10,21b-22,31,33-34 Matt 26:14-25 – Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”. Bön är det första offer den troende bär fram varje morgon, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tidningar och andra medier. Ett stort korstecken, Fader
– Jes 49:1-6 Ps 71:1-4a,5-6b,15,17 Joh 13:21-33,36-38 – Stämningen vid den sista måltiden var spänd. Jesus förutsäger förräderiet: ”En av er skall förråda mig”. Petrus vågar inte själv fråga vem det är. Han låter Johannes göra det. Jesus säger till Judas: ”Gör genast vad du skall göra!” Orden måste ha varit gåtfulla för lärjungarna. De visste
– Jes 42:1-7 Ps 27:1-3,13-14 Joh 12:1-11 – Under de första dagarna i Stilla veckan låter Kyrkan oss höra tre av sångerna om ”Herrens tjänare” hos profeten Jesaja. Den fjärde får vi höra på Långfredagen. Den första sången vidgar horisonterna. Profeten målar konturerna till en tjänare med ett universellt och allomfattande uppdrag. Han skall bli ”ett