– Jer 7:23-28 Ps 95:1-2,6-9 Luk 11:14-23 – ”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.” Mitt i fastetiden hör vi profeten Jeremia förmedla Herrens röst. Men Herren tvingas konstatera: ”De ville inte höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag”. Människans närmaste ”profet”
– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 – ”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.” Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan ingick förbund
– Till Dan B:2,11-20 Ps 25:4-9 Matt 18:21-35 – En rad ord i den heliga Skrift har fått fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asarjas bön i den brinnande ugnen beds i varje katolsk mässa. När gåvorna burits fram på altaret böjer sig prästen djupt inför altaret och ber: ”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte
– 2 Kung 5:1-15 Ps 42:2-3;43:3-4 Luk 4:24-30 – Naaman, den arameiske överbefälhavaren, hade själv tänkt ut hur profeten Elisha skulle bota honom från hans spetälska. ”Jag tänkte att han skulle…”. Naaman tänkte vidare: ”Är inte Damaskus floder bättre än alla vatten i Israel?” Men Gud har suveränt utvalt ett folk och ett land bland
2 Mos 20:1-17 Ps 19:8-11 1 Kor 1:22-25 Joh 2:13-25 Hjälpmedel mot mänsklig vanmakt Det var ingen torr akademisk föreläsning den gången i templet. Men heller inte något överilat känsloutbrott. Jesus gjorde sig en piska av repstumpar och drev ut dem som sålde och växlade pengar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras
– Mik 7:14-15,18-20 Ps 103:1-4,9-12 Luk 15:1-3,11-32 – Profeten förundras. ”Vem är en sådan Gud som du? – du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess överträdelse, du som har lust till nåd”. Fadern i liknelsen ”fylldes av medlidande och sprang emot sin son och omfamnade honom och kysste honom”. Senare går han också ut
– Jer 17:5-10 Ps 1:1-4,6 Luk 16:19-31 – Kan man lita på människor? Det tycks rimligt och låter ”kristligt” att lita på sin nästa, men både teori och praktik, både Skrift, Tradition och Kyrkans erfarenhet varnar för att lita på vem som helst. Det finns en lockelse i att anförtro sig åt den som ger
– Jer 18:18-20 Ps 31:5-6,14-16 Matt 20:17-28 – Jeremia har bett och vädjat för sitt folk. Deras avfall, avguderi och sociala orättvisor hotar att dra över sig Guds vrede. Jeremia är unik, också bland profeterna. Ingen har som han klagat över sitt öde. Han är helt ensam. Folket och ”de visa”, inklusive präster och andra
– Dan 9:4b-10 Ps 79:8,9,11,13 Luk 6:36-38 – Profetens uppgift är inte bara att förkunna. Hans kallelse är också att be för folket. Profeten Daniel gör det, och gör sig också till ett med deras synd i en ställföreträdande bekännelse: ”Vi har syndat, vi har gjort illa. Vi hörde inte Herrens, vår Guds röst”. Det
1 Mos 22:1-2,9a,10-13,15-18 Ps 116:10,15-19 Rom 8:31b-34 Mark 9:2-10 Att höra för att se På andra söndagen i fastan tar oss kyrkan med upp på förklaringsberget. Jesu gudomliga härlighet blir synlig för tre av hans apostlar. Kyrkan låter oss höra detta evangelium i början av den långa fastetiden för att vi skall få våra ögon