Kortpredikan 23/5

– Apg 15:22-31 Ps 57:8-12 Joh 15:12-17 –

Redan i början av sin existens ställdes Kyrkan inför en fråga som hota­de att splittra hen­ne. Borde inte också hedningarna omskäras och följa Mose lag?

Någ­ra hävdade det, men de hade talat ”utan uppdrag” och spridit oro och förvirring. Lukas be­skriver hur kyrkan fin­ner lösningen och be­varar enheten.   

På sitt första ”koncilium” handlar kyrkan med en oerhörd frimodighet. Hon säger: ”Den helige Anden och vi har beslutat”.

Kyrkan ägde krafter i sitt inre som hon knappast var fullt medve­ten om själv. Auktoritet har med tillväxt att göra. Hon växer utan att splittras.

I evangeliet beskriver Johannes hennes inre tillväxt. Jesus kallar sina lärjungar inte bara tjänare, utan vänner. Som vänner utför de inte bara givna befall­ning­ar. Som vänner får de ”veta” vad Sonen har hört av sin Fader.

De får ett oerhört löfte. Fadern skall ge dem ”vad de än ber om i Jesu namn”. Samtidigt växer det fram ur dem själva, ur vän­ner-nas nya frihet. De får vad de ber om.

När Jesus kallar lärjungarna för vänner, är det en be­skriv­­­ning av Kyr­kans frimodiga beslut: ”Den helige Ande och vi har be­slutat”. Det liknar vad som händer när tjänaren växer till och förvan­d­las till vän. Pau­­lus säger att hon ”blir full­vuxen och når en mognad som sva­rar mot Kristi fullhet”. Kyrkan är ”vän­­ska­pens sakrament”.

Ju hotfullare det ser ut med kyrkans mänskliga svagheter, desto viktigare är vår tro på den helige Ande.

O du helge Ande kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.