– Apg 16:1-10 Ps 100:1b-3,5 Joh 15:18-21 –

Evangeliet förs ständigt vidare, men väcker också ständigt mot­­stånd.

I en syn om natten kallas Paulus att passera en gräns. En makedonier ber honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss”. Paulus lyder ”ge­nast” och evan­ge­liet tar steget över till Europa.

Sedan länge vänder Europa ryggen till vad det en gång fick del av. En gång var det Kyrkan som lärde Europa att fälla rättvisa do­mar. Idag tycks rol­ler­na ombytta och världen dömer ut kyrkan, ibland tyvärr med goda skäl. Kyrkan måste göra bot.

Men utan att glömma sitt upp­drag eller anpassa det till en kultur som avvisar och glömmer vad den en gång fick del av. Samtidigt växer nya generationer fram som visar en förvånande öppenhet för tron.  

Glömska kan vara moraliskt oskyldig, men inte alltid. Ofta glömmer män­­­niskan det hon inte vill hö­ra. Mörkret får fäs­te i hjärtat.

Det är detta mörker som Jesus kallar ”värl­den”. Det är inte den skapa­de världen, den som Gud älskar, utan den värld som vill vara sin egen her­re.

Jesus kallar sina lärjungar ut ur den världen och drar därför över sig värl­dens hat. Världens anspråk bygger på en lögn. Värl­den har inte skapat oss. Inte heller har människan skapat sig själv. ”Her­ren har gjort oss och inte vi själva.” (Resp.psalmen)

Därför blir konfrontationen mellan Jesus och världen oundviklig. Och den fortsätter genom historien: ”Har de för­följt mig, kommer de ock­så att förfölja er.”

Vi be­höver urskilj­ningens gåva för att inte fångas av de främmande makterna. Dessa makter är vad Benedictus kallar ”denna tidsålders gärningar”.

Varningen följs av det goda rådet: ”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”. 

Låt oss både ta hans varning på allvar och följa hans goda råd.

Herrens avsikt hörde vi för några dagar sedan: ”För att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig”.