Kortpredikan

– Apg 8:1b-8 Ps 66:1-3a,4-7a Joh 6:35-40 –

Lukas berättar vad som händer efter Stefanos martyrium. Lär­jung­arna tvingas lämna Jerusalem. De skingras över hela Ju­dé­en och Samari­en.

Därmed får de nya möjlighe­ter att pre­dika bud­skapet. Redan från början är martyrernas blod kyrkans bästa ut­säde.

Lukas berättar om denna ”utsida”. Johannes berättar om ”in­si­dan”. Hela Treenigheten är involverad.

Att människorna dras till So­nen är ett Faderns verk. Je­sus sä­ger: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern drar ho­nom”. Fadern drar genom Anden.

När Sonen, å sin sida, beskriver sin gärning kallar han det att gö­ra Fa­derns vil­ja: ”Jag har inte kommit för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja”.

Hela Jesu gärning, med kulmen i hans död och uppstån­delse, be­står i att göra Faderns vilja. Lär­jungen som följer Jesus dras in i detta Sonens verk och åter­vänder därmed till Fadern.

Vi kallar det Kristi efterföljel­se. Vi följer Je­sus för att dras in i hans offer och överlåtel­se till Faderns vilja.

I kapitlet om lydnaden citerar Benedictus Jesu ord om att ”inte göra den egna viljan utan hans vilja som sänt ho­nom”. Det är lyd­nadens hemlighet i efterföljelsen av Kristus.

Kristenliv och klosterliv är att låta sig dras med i Sonens över­­lå­telse till Fadern. Lydnadens hemlighet är tro och överlåtelse.

Vi ”gör” det i varje eukaristi. ”Gör detta till min åminnelse.”

Vi förenar oss med Sonens offer och får samtidigt del av offrets kraft.