– Amos 7:10-17 Ps 19:8-11 Matt 9:1-8 –

”Jesus såg vad de tänkte.” Kampen om människan är en kam­p om hennes tankar.

De onda tankarna för oss bort från oss själva till ett främ­mande land. Som när Is­rael fördes bort i fångenskap; eller när männi-skan andligt förlamas, som man­nen låg kroppsligt förlamad på  sin bår.

Vi kan inte undgå främmande tankar, men vi kan välja vad vi utsätter oss för. Vilka ord vi släpper in i våra tankar.

Jerobeam, kungen i Juda, försökte tysta profeten Amos genom sin ”hovpräst” Amasja. Men pro­­feten sade bara vad Gud ha­de be­fallt honom att säga, till skillnad från de falska profeterna, som talade egna ord eller vad de var ”köpta” för att säga.

Profeten Amos beredde väg för honom som sade till den la­me:

”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna”. Det ordet rym­de kraft. Som i begynnelsen, när Gud talade och allt blev till. Guds ord åstadkommer vad det säger. Det upprättar och nyska­par. 

Den lame ”steg upp och gick hem”. Han blev sig själv, den han var skapad att vara.

Matteus berättar att folket fruktar och prisar Gud, ”som hade gett sådan makt åt människorna”.

Matteus får den heliga Kyrkan att skymta fram, den kyrka vars lärjungar hela tiden läser och lyssnar till Herrens ord. Det ord som ”ve­derkvicker själen och ger glädje åt hjärtat, som är dyr­barare än guld, än fint guld i mängd, som är sötare än ho­nung, än renaste honung”.

Denna Kyrka har fått fullmakt att tala Guds nyskapande och upp­rättande ord i sina heliga sakrament.

Källan och höjdpunkten är när vi hör och tar emot detta Ord i den heliga eukaristin.