– Hes 43:1-7a  Ps 85:9-14 Matt 23:1-12 –

Profeten Hese­kiel ser klart.

I förväg såg han Jerusalems fall. Han såg hur Guds härlighet läm­­nade staden, att templet skulle förstöras och folket föras bort i fång­enskap.

Men han såg längre, att templet skulle byggas upp på nytt. Profe­ten ser att ”Her­rens härlighet” åter skall komma in i Jerusalem.

Allt pekade mot något större än jordiska byggnader. Aposteln skall säga till de troende: ”Ni är det templet”. I Upp­en­barelsebo­ken är allt ett tempel, eftersom Gud skall bli allt i alla.   

Den avgörande händelsen på vägen dit är att Guds härlighet tar sin bo­ning i Kristus. Hesekiel hade sett att härligheten ”kom in i hu­set genom den port som låg mot öster”. I nästa kapitel antyds denna märkli­ga port. ”Ingen får gå in genom den, ty Herren, Isra-els Gud, har gått in genom den. Den skall förbli stängd.”

Kyrkan tror att Maria är den porten. Hon var och förblev jungfru. Gud går genom stängda portar och låter sig födas av jungfrun. Maria blir moder till sin och allas Frälsare.

Maria, i sin tur, blir moder till de barn, om vilka psalmisten säger: ”Alla är de födda där”.

Evangeliet beskriver vägen dit. ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Benedictus beskriver ödmjukhetens väg, inspirerad av patriarken Jakobs erfarenhet i Betel: ”Herren är på denna plats, och jag viss­­­te det inte!”

Ödmjukheten låter Kristus inta platsen som hjärtats Her­re och därmed bereda plats för Guds härlighet.

Som drottning förmedlar Maria Sonens nåd till de ödmjuka.

Vi görs delaktiga av det i varje eukaristi. ”Kris­­tus bor i er, hoppet om härlighe­ten”.