– Hes 36:23-28 Ps 51:12-15,18-19 Matt 22:1-14 –
Den helige Bernhard är en av kyrkans stora lärare och kyrkoförnyare. Någon har sagt att han bar hela 1100-talet på sina axlar. Under hans ledning grundade Clairvaux 68 kloster, bland annat i Alvastra, Nydala, Varnhem och Roma på Gotland.
Hans umgänge med den heliga skrift är hisnande, hans bilder och uttryck sensuella och drastiska, vackra och välsmakande. Han liknar profeten Hesekiel, som säger att Gud vill ge folket ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i deras bröst.
Bernhard säger: ”Kristus dog, och förtjänar därför vår kärlek. Anden berör oss, och uppväcker så vår kärlek. Den ene visar oss sin stora kärlek, den andre skänker den.” Det är teologi (läran om Gud).
Men han känner också människan: ”Ingen kan göra Gud till sin fiende, utan att också bli sin egen fiende.”[1] Människans väsen bekräftar den uppenbarade tron. Det är antropologi (läran om människan).
Lika intensivt som Bernhard varnar för eviga straff, lika intensivt lockar han bröderna att gå den fullkomliga kärlekens väg. Människan skall inte älska Gud som en slav, av fruktan för straff. Men inte heller för Guds gåvors skull, utan för Guds egen skull. Det är soteriologi (läran om hur människan blir frälst).
Martin Luther och många evangeliska Iäste och citerade gärna Bernhard. De hörde och kände igen nådens budskap i hans förkunnelse. Möjligen hade de svårare att antropologiskt bekräfta att denna nåd väntar på människans svar. Vi ser det i liknelsen om mannen som saknade bröllopskläder.
Alla inbjuds, ”onda och goda”, men det betyder inte någon ”billig nåd”.
Det är en paradox. Bara den som uppriktigt söker ett nytt hjärta vet att endast nåden kan ge honom det.
”I Kristus ser vi vad vi borde älska, av Anden mottar vi möjligheten att älska”. Det är efter vårt förhållande till nåden som vi skall dömas.
I kollektbönen på den helige Bernhards dag ber kyrkan: ”Håll oss, på hans förbön, brinnande i anden och lär oss att leva som ljusets barn.”
[1] Ur De consideratione – ad Eugenium Papam (Om eftertanke – till påven Eugenius)
