– Dan 7:2-14 Till Dan B:52-58  Luk 21:29-33 – Profeten Daniel ser hela världshistorien och dess välden och riken. De fram­ställs som olika djur­liknande gestalter. Alla väl­den och riken har sin tid. Alla går under när deras tid är ute. Därefter ser han en tron sättas fram. ”En som var gammal” intar tronen. ”Böc­­­­ker blev

– Rom 10:9-18 Ps 19:2-5 Matt 4:18-22 – Aposteln Andreas har i traditionen räknats som den först kallade bland apostlarna. Vid det nya kyrkoårets början inleder han raden av helgon. Något nytt började genom det ord som kallade honom. Kristi ord ger inte bara infor­mation. Hans kallande ord tränger in i hjärtat och för­vand­lar det.  Människan

Dan 5:1-6,13-14,16-17, 23-28 Till Dan B:39-44 (Resp.psalm) Luk 21:12-19 Daniel ser vad som väntar den övermodige babyloniske konung­en Bel­shas­sar. Under ett gästabud prisar sällskapet sina maktlösa avgudar och skålar i bä­ga­re tagna från tem­p­let i Jerusalem (helgerån[1]). Men inför den skrivande han­den på väggen fylls han av oroliga tankar. Hans kropp skälver. Hans knän slår

– Dan 2:31-45 Till Dan B:34-38 Luk 21:5-11 – Profeten Daniel tolkar en dröm som kung Nebukadnessar har haft. Den­ne har sett en enorm bildstod som symboliserar historien med dess då kända stormaktsriken. Men det ena riket efter det andra skall falla. Också Jeru­sa­lems tempel skall brytas ner enligt Jesu ord i evangeliet, sten på

Hes 34:11-12,15-17 Ps 23 1 Kor 15:20-26,28 Matt 25:31-46 Den slutliga domen, fruktad och ändå efterlängtad Kontrasten kan knappast vara större än mellan den värld vi lever i och den dag vi firar – Kristus Konungens högtid. Den omgivande världen, fångad och förvirrad av en mängd av­gudar och mak­ter, kollektbönen kallade det ”tomhetens välde”, och

– Dan 1:1-6,8-20 Till Dan B:29-33 Luk 21:1-4 – Under kyrkoårets sista vecka lyssnar vi i första läsningen till pro­feten Daniels bok. Den ställer fram Daniel och hans vänner som föredömen. De tvingades leva i en rent hednisk miljö, men för­blev ändå trogna sin mosaiska tro. De lärde sig kaldeisk/baby­lonisk kul­tur och ställde sina krafter

– 1 Mack 6:1-13 Ps 9:2-4,6,16b,19 Luk 20:27-40 – Denna vecka har den första läsningen hämtats ur Mackabeerböckerna. Idag hör vi hur kung Antiochos IV dör i förtvivlan över sina över­grepp på Guds tem­pel i Jerusalem. Hans kvalfulla död bekräftas av en gre­kisk historie­skriva­re. En påminnelse om att den världsliga makten ytterst har sin makt från

– 1 Mack 2:15-29 Ps 50:1-2,5-6,14-15 Luk 19:41-44 – Abboten Columbanus, död år 626, härstammade från Irland, grun­dade kloster på kontinenten som lämnade bestående av­tryck. Några me­nar att de iriska munkarna räddade kristen­domen i Europa, som vid den­na tid försvagats av konflikter och främ­man­­­­­­de folks invasio­ner. Det liknar mycket vår egen tid.  Var tiden inne

– 2 Mack 7:1,20-31 Ps 17:1,5-6,8,15 Luk 19:11-28 – Jungfrun och martyren Cecilia bevarade sitt hjärta odelat. Hon ha­de lovat Kristus trohet. Ingen­ makt i världen kunde hin­d­ra hen­ne att förbli i den kärleken, trots att det kosta­de henne det fysiska livet.  Modern till de sju söner under Mackabeertiden, som gav sina liv i trohet mot

2 Mack 6:18-31 Ps 3:2-8a Luk 19:1-10 Dagens Mariafest fick sin prägel av det apokryfa Jakobs Proto­evange­lium. Det berättar om hur Maria som barn för­des till temp­let för att där bere­das att bli Mes­sias moder, men också att följa sin Sons överlåtelse och offer av sitt liv. Hon kände säkert till den nittioårige Elasars offer,