– 2 Kung 11:1-4,9-18,20 Ps 132:11-14,17-18 Matt 6:19-23 –
Atalja var dotter till Achav och Isébel, som bekämpat profeten Elia. Hon försöker förgöra alla davidsättlingar i Juda. En av dem räddas och insätts som konung.
Det var ett tecken på att löftet till David inte skulle gå under. ”Konungar av din släkt skall få sitta på din tron.”
Långt senare, inför Jesu födelse, märker vi samma iver och hopp om att Messias måste vara av Davids ätt.
Samma iver och hopp fortsätter i Kyrkans historia, i viljan att förbli i den sanna traditionen från apostlarna och därmed ha del av det löfte som Jesus givit sin Kyrka. Det behövs äkta vara.
För att se den heliga historien mitt i alla oheliga avvikelser och svek behöver ögat vara ”ogrumlat”, det betyder enkelt och rent.
Johannes Cassianus jämför det ogrumlade ögat med omdömesförmågan, discretio, som ser och styr de andra dygderna.
Utan discretio och ett rent hjärta blir det mörkt i hela livet. Historien framstår som godtycklig, också det egna livets historia. Men med discrectio ”får hela kroppen ljus”. Discretio belyser både det egna livet och mänsklighetens historia.
Ljuset ges åt den ödmjuke.
De ödmjuka dras in i och skriver själva den heliga historien.
[1] Grundade och reformerade en rad små kloster, bland annat Camaldoli. Därifrån utgick kamaldulenserna, en gren i den benediktinska ordensfamiljen.
