– 2 Thess 3:6-10,16-18 Ps 128:1-2,4-5 Matt 23:27-32 –

Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland lockar med en förment andlig motivering – tan­ken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsning­en” skulle befria från mödosamt arbete.

Paulus drar den praktiska slutsatsen: ”Den som inte vill arbeta får inte heller äta.” Väl att skilja från dem som är ofrivilligt arbetslösa. Låt oss inte glömma dem i våra böner.

I sin regel säger Benedictus att bröderna skall arbeta och läsa på bes­täm­da tider. Han ger ar­betet en andlig motivering: ”Sysslolös­het är sjä­lens fiende”.

Sysslolöshet frestar till bristande vaksamhet. Frestelserna finner en öppen dörr. Lagas inte hålen i taket, drop­par det in och huset för­störs. Rensas inte ogräset bort kväver det vad som såtts.

Men arbete är inte bara möda. Redan att Her­ren söker arbe­tare i sin vin­gård signalerar något nytt. Benedictus infogar arbetet i klostrets liv och höjer därmed dess status. I klostret skall allt för­här­liga Gud.

Arbetets möda motsvarar då vår Herres lidande, men något i arbetet får det försonade och nya livet att skymta fram.

Arbetet motsvaras liturgiskt av offertoriet där vi bär fram av jor­dens/vinrankans frukt och människans arbete, men där förvand­lingen börjar och en ny skapelse växer fram.