– Hos 10:1-3,7-8,12 Ps 105:2-7 Matt 10:7-15 –

Ju bättre det gick materiellt för israeliterna, desto större avgudabilder res­te de. För Israel och Nordriket på 700-talet f.Kr. ledde det till allt djupare avfall från förbundet med Herren.

Människan har svårt att hantera rikedom och framgång.

När avgudar och ideologier avslöjar sin tomhet står folken utan ledare. ”Samariens kung är som ett spån på vattnet”.

När olyckorna kommer ropar folket till bergen: ”Dölj oss”, och till höjderna: ”Fall över oss”.

Jesus citerar samma ord när han bär korset och kvin­norna gråter över hans öde. Ordet föregriper den yttersta tidens nöd (Upp 6:16).

När Jesus sänder ut sina apostlar skall de förkunna att ”himmelri­ket är nära”. Det är nära, men ännu inte fullbordat.

Därför måste vi inte bara vakna upp, utan också hålla oss vakna. ”Sök hans ansikte ständigt.” 

Cassianus säger att det är viktigare att be i framgången än i nö­den. I nöden är bönen naturlig. I framgången behövs den för att hålla oss vaksamma och uthålliga.

I den heliga eukaristin påminns vi om det avgörande och väsent­liga: ”de underba­ra gärningar han gjort, hans under och hans do­mar”.