– Pred 3:1-11 Ps 144:1a,2abc,3-4  Luk 9:18-22 – ”Allt har sin tid.” Predikaren särskiljer olika tider för olika handling­ar. Det är hans beskrivning av människans villkor, men det är också en klok re­gel. In­te göra allt samtidigt utan ge varje syssla sin tid. Att hålla kloka gränser för dagens olika gö­romål.  Abboten i klostret skall

– Pred 1:2-11  Ps 90:3-6,12-14,17  Luk 9:7-9 – ”Allt är fåfängligt! Inget nytt sker under solen.” Predikaren i Gamla Testamentet låter som dyster pes­si­mism. Allt tycks vara ett enda tröstlöst kretslopp. Men är det inte snarare realism? En titt i historien be­kräftar att män­niskans villkor är sig märkligt lika, trots alla ”nyheter”.   Det är

Ords 30:5-9 Ps 119:29,72,89,101,104,163 Luk 9:1-6 ”Allt Guds tal är luttrat… lägg inte något till hans ord”. Guds ord rymmer allt det som behövs, både för att undervisa och för att vittna. För att upptäcka Guds ords tillräcklighet behöver vi traditionen och läroämbetet. ”Ge mig inte fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det

Ords 21:1-6,10-13 Ps 119: 1,27,30,34-35,44 Luk 8:19-21 ”Människan tycker sig handla rätt, men hjärtat prövas av Herren.” Jesu lärjungar måste steg för steg lära sig vad det innebär att föl-ja honom. Jesu anförvanter, det Lukas här kallar ”hans bröder”, hade inte förstått. De kom för att ”prata” med honom, för att ”träffa” ho­nom. De menade

Vish 2:12,17-20 Ps 54:3-6,8 Jak 3:16-4:3  Mark 9:30-37 Meningen i det som händer Dagligen översköljs vi av information, mer än vi kan sortera och förstå. Finns det någon mening i det som händer, eller är det bara en blind utveckling, styrd av främmande makter, av slumpen, på väg mot det ofrån­kom­liga slutet? – Dagens tre

– Ef 4:1-7, 11-13 Ps 19:2-5  Matt 9:9-13 – ”Följ mig! Och Matteus steg upp och följde honom.” Vi kan höra Jesu röst och vi kan föreställa oss vad som hände med Matte­us när han hörde Jesu ord. Men det måste ha varit något mer än den yttre rösten. Mat­­teus måste också ha hört något

– 1 Kor 15:12-20 Ps 17:1,6-8,15 Luk 8:1-3 – ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta liv, då är vi de mest öm­kans­vär­da bland människor.” Tron på Kristi uppståndelse fanns säkert bland korinthierna, men den hade blivit något rent ”andligt”. De trodde inte på allas kroppsliga upp­ståndelse från de döda. Tron hade inte fullbordats i hoppet

– 1 Kor 15:1-11 Ps 118:1-2,16-17,28 Luk 7:36-50 – ”Om den mannen vore profet, skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” – Så tänker farisén Simon om den kvinna som tvättar Jesu fötter. Paulus säger något liknande om sig själv, när han kallar sig ett ofullgånget foster, den

– 1 Kor 12:31-13:13 Ps 33:2-5,12,22 Luk 7:31-35 – Som pärlan i de gudomliga skrifternas åker är kärlekens höga visa. Finns någon som inte fångas av dess ljus? Pärlan fascinerar och loc­kar, men avslöjar ock­så allt som ännu saknar det fullkomliga.  Till exempel de barnsliga som aldrig är nöjda. ”Kärleken är tålmodig och mild.” Kanske har

1 Kor 12:12-14,27-31a Ps 100 Luk 7:11-17 Dagens läsningar är inte valda för dagens helgon, den heliga Hil­degard av Bingen, men de uttryc­ker väl hennes förhållande till allt skapat, inte minst hennes fascination över människans kropp. Paulus vittnar om tron på att vi är lemmar i Kristi kropp. När Jesus uppväcker änkans son i Nain, triumferar