– 1 Pet 5:1-4 Ps 23 Matt 16:13-19 –

Vi firar den dag då Petrus enligt traditionen blev Roms bis­kop.

Världsliga härskare och deras riken, goda eller onda, har sin tid. Men de fal­­ler och ersätts av andra.

Pet­­ri stol består, trots att också ovärdiga herdar har suttit på den. Det petrinska ämbetets hemlig­het skym­tar fram. Nå­gon hål­ler sin hand över Petri stol.  

Världsliga härskare uppträder ofta som ”herrar” över sina under­lydan­de, styrda ”av vin­nings­­lystnad” eller maktlystnad.

Petri efterföljare kan frestas av sådant, men är ålagda motsatsen, att vaka över den an­för­trodda hjor­den, inte av ”vin­nings­lyst­nad utan av hängivenhet”, ”inte av tvång utan själv­mant, så som Gud vill”.

När herdarna sviker lider Guds folk. Ibland utan att veta varför. När tron inte skyddas uppstår för­virring. Fåren springer i olika riktningar. Splitt­ring hotar.

Den goda hemligheten anas i den kortkatekes om samvetet som vi hör i den förs­te påvens första brev.

Herdarna uppmanas att handla ”av hängivenhet och själv­mant, så som Gud vill”. De manas av sig själva, ”självmant”, av sin innersta in­sikt, den som är formad och styrd av det ”som Gud vill”. ”Sam­­­­ve­te” är att ”veta” i samstämmighet med Gud.

Petri efterföljare ”vet” det som Petrus bekände: ”Du är Mes­sias, den le­v­an­de Gudens son”. De ”vet” det med trons insikt och visshet, ty det är inte deras egen ideologi. ”Min fader i him­len har uppenbarat detta för dig”, säger Je­sus till Pet­rus. 

Vi anar den klippa på vilken Kyrkan är byggd. Den sanna tron för­kun­nas och tillämpas av herdar som själva tar emot tron som en gå­va.

Så bygger Kristus sin kyrka. Idag och genom hela Kyrkans historia. 

”Död­­s­­rikets portar skall aldrig få makt över den.”