Apg 13:13-25 Ps 89:2-3,21-22,25,27 Joh 13:16-20 Paulus för evangeliet vidare. Nu till Antiokia i Pisidien, i hjärtat av Mindre Asien. Som vanligt uppsöker han synagogan och börjar med att kort återge Guds historia med sitt utvalda folk, med början i Egypten. När han kommer till konung David märker vi att hans röst blir särskilt ivrig.
– Apg 1:15-17,20-26 Ps 113:1-8 Joh 15:9-17 – ”Jag kallar er vänner.” Det är kanske det största som Jesus säger om sina lärjungar och sin kyrka. Vänskapen är ju ömsesidig och på något sätt jämlik. Tydligast ser vi det hos helgonen. De ”får vad de än ber om” eftersom de är ett med Kristi vilja.
– Apg 11:19-26 Ps 87 Joh 10:22-30 – ”… låt oss som firar påsk hämta befriande glädje ur Herrens uppståndelse”. (kollektbönen) Påskens evangelium passerar gränser både utåt, geografiskt och etniskt, och inåt, djupare in i människans innersta. I Antiochia börjar man predika också för icke-judar. Ryktet når Jerusalem och man skickar dit Barnabas för att
– Apg 11:1-18 Ps 42:2-3; 43:3-4 Joh 10:1-10 – Anden vägleder kyrkan i nya situationer. Steget ut till hedningarna utan att dessa ställdes under Mose lag, var större än vi kan föreställa oss. Lukas berättar ingående om det. Petrus, inte Paulus, var det första redskapet. Petrus dröm och det som hände i Caesarea övertygar ”apostlarna
Apg 13:14, 43-52 Ps 100:1-3,5 Upp 7:9, 13-17 Joh 10:27-30 Verkligheten är tryggare än drömmen Bilden av den gode herden har ofta målats i romantiska färger. Flera generationer som sökte frihet och oberoende fnyste inför bilden att vara ett får i en flock. Men bilden av den helt fria och oberoende människan, håller inte den
– Apg 9:31-42 Ps 116:12-17 Joh 6:60-69 – Petrus botar den förlamade Aineas och uppväcker änkan Tabita från de döda. Jesu kraft rinner vidare i den apostoliska kyrkan genom tecken och under. Många kommer till tro på Herren. Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan. Men det
– Apg 9:1-20 Ps 117 Joh 6:52-59 – Påven Leos första budskap i går kväll var: ”Frid åt er alla!” Hela frälsningen ryms i ordet ”frid”. Egentligen är det budskapet också i dagens läsningar. Saul mötte det först som en fråga: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Ljusskenet på Damaskusvägen förvandlade hans liv. I fortsättningen
– Apg 8:26-40 Ps 66:8-9,16-17,20 Joh 6:44-51 – ”Hur skall jag kunna förstå utan att någon vägleder mig?” Den etiopiske hovmannen hörde förmodligen till de hedningar som drogs till den mosaiska tron. Han är nu på hemväg efter en resa till Jerusalem. Han måste ha ägt en skriftrulle som innehöll Jesajas 53:e kapitel, om Herrens
– Apg 8:1b-8 Ps 66:1-3a,4-7a Joh 6:35-40 – Också denna mässa firas för den konklav som skall ge oss en ny påve. Lukas berättar i första läsningen vad som hände efter Stefanos martyrium. Lärjungarna tvingades lämna Jerusalem. De skingras över hela Judéen och Samarien. Därmed får de nya möjligheter att predika budskapet. Redan från början
Apg 6:8-15 Ps 119:23-24,26-27,29-30 Joh 6:22-29 Stefanos var fylld av ande och kraft. Ingen kunde hävda sig mot ”visdomen och anden i det han sade”. Men i stället för att lyssna med öppet sinne skickade de fram falska vittnen för att få honom fälld. Motståndet kom denna gång från de judar som återvänt från diasporan