1 Mack 1:10-15, 41-43, 54-57, 62-64 Ps 119:53,61,134,150,155,158  Luk 18:35-43 –

Den heliga Elisabeth dog vid 24 års ålder. Hennes älskade make hade dött fem år tidigare. Hon dog av utmattning i tjänsten för de sjuka och fattiga.

Den heliga Elisabeth visste var hon hämtade kraften. När hon kom från bö­nen berättas det att ”hennes ansikte lyste med ett märkligt sken och från hen­nes ögon strålade det som solstrå­lar”.

Den heliga Elisabeth sa: ”Vi måste ge det som vi har, glatt och gärna”.

Denna vecka hör vi ur Mackabeerböckerna, som berättar om den reli­gionsförföljelse som bröt ut med Antiochos IV Epifa­nes år 175 f.Kr.

Han genomdrev en brutal tvångshellenisering som avsåg att förinta juden­domen som religion. Under dödshot för­bjöds omskärelse, sabbatsfiran­de, högtider och templets offer. Mitt i Jerusalems tempel placerades ett offeraltare åt Zeus, den van­helgande skändlig­he­ten, som vi hör om i Nya Testamentet (Matt 24:15).

Diktaturer genom historien uppvisar samma intolerans. Också modern liberalism i dagens västerland bereder väg för något liknande, när den förhindrar offentliga uttryck för tro och samvetsbe­stämd över­tygelse i moraliska frågor.  

Många israeliter ”fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själ­­­­va och skän­­da det heliga förbundet”.

Det blir allt vikti­gare att bevara det egna templet, hjärtat, rent. Att lära sig av­göra vad som är Guds vilja. 

Mannen utanför Jeriko ber Jesus att få syn­för­mågan tillbaka. ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Evangeliet be­rät­tar: ”Jesus sade: Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.”

I varje oklarhet måste/får vi be: ”Herre, gör så att jag kan se igen.”

Synförmågan renas och stärks i den heliga eukaristin.