– 2 Pet 3;11b-15a,17-18 Ps 90;2-4,10,14,16  Mark 12:13-17 –

Skall man alltid lyda överhet och myndigheter? Jesus fick frågan om judarna skulle betala skatt till kejsaren.

Jesus bad om ett mynt, som bar på en bild av kejsaren. Denne sågs som gudomlig. Att använda myntet uppfattades därför av judar som avguderi. Frågan var ett försök att snärja Jesus.

”Ge kejsa­ren det som till­hör kejsaren.” Jesu svar har djupt påverkat his­to­rien. Uttrycket ”kejsare” kan vidgas till att om­fatta också vetenskap och politik, det som står under människans eget förnuft och ansvar.

I sådana frå­gor har inte kyrkan större kompetens än vad förnuftet upplyser varje männi­ska om. Forskarna måste själva se klart och politikerna sträva efter det som är alla människors bästa.

När människan uppmanas att ”ge kejsaren vad kejsaren tillhör” ställs hon under den förnuftets lag som Gud har lagt ner i hela till­va­ron.

Kyrkan påminner både filosofer, vetenskapsmän och politiker om att inte ge sig själva större inflytande än vad de faktiskt har. De har stort ansvar, men inte sista ordet.

De filosofer och politiker som bäst har tjänat människan har inte bara varit förnuftiga och skickliga. De har också varit moraliska föredömen, och åtminstone strävat efter he­lighet.

Människans avgörande kallelse gäller den andra delen av Jesu svar: ”Ge Gud vad Gud tillhör”.

Petrus uppmanar till helighet när han talar om den yttersta ti­dens kata-strofer och om risken att lockas vilse av de ogudaktigas vill­farel­ser:

”Lev heligt och fromt på alla sätt. Väx till i nåd och kun­skap. Var på er vakt, så att ni inte dras med i villfa­relse och för­lorar fotfästet.”

Att ge Gud det som tillhör Gud är människans högsta kallelse. Det är vad vi gör i den heliga eukaristin, när vi bär fram oss själva och låter oss präglas av Guds sanna avbild, vår Herre Jesus Kristus.

Det är gudstjänst i Ande och sanning och ger en försmak av ”ny­a him­lar och en ny jord där rättfärdighet bor”.

Att ge Gud vad Gud tillhör ger också ökad klarsyn om vad vi skall ge kejsaren.