Dom 6:11-24a Ps 85:9,11-14 Matt 19:23-30

Gideons kallelse har likheter med jungfru Marias. Båda hälsas av ängeln och båda ställer frågan hur de skall kunna fullfölja sin kal­lelse.

Gideon fick ett tecken när hans offer togs emot. Maria fick höra att Elisabet var havan­de trots sin höga ålder.

När lärjungarna får höra om rikedomens risker blir de bestörta. Men de får höra det som Maria fick höra, att ingenting är omöjligt för Gud.

Jungfru Maria har dragit till sig ett pärlband av tit­lar. Idag, en vec­ka efter hennes Upptagande i himlen, fi­ras hon som drottning, Re­gina, det femte mysteriet i den ärorika Rosenkransen.

Kyrkan tilltalar henne så i Salve Regina, Regina caeli, Ave Regi­na caelo­rum.

Maria var inte ett passivt redskap. Hon samverkade med Gud i hans fräls­ningsplan.

Från Be­b­å­­del­sen till Golgota sade hon: ”Må det ske med mig ef­ter ditt ord”. Därmed förmedlade hon sin son till alla män­niskor. 

Denna nådes­ordning fortsätter, också efter hennes jorde­liv. ”Den skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt”. Hon förmedlar Sonens nåd till dem som ber om hen­nes förbön och mo­derliga beskydd. Hon är mediatrix, nå­dens förmed­larinna.

Utan sin son kan hon inget göra. Men Kristi unika roll som medla­re utesluter inte hennes moderliga samverkan.

Ma­rias roll kan förstås när tron upplyser förnuftet, men vi erfar den inte utan att be om den. 

”Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår döds­stund.”