– 1 Tim 4:12-16 Ps 111:7-10 Luk 7:36-50 –

Under 200-talet sköljde vågor av förföljelse över den kristna kyrkan. Påven Cornelius dog i landsförvisning. Biskopen Cyprianus blev hals­huggen. De nämns båda tillsammans i den första eukaristiska bönen. De kallas ”okuvliga vittnen för sanningen”.

Paulus säger till Timotheos: ”Låt ingen se ner på dig för att du är ung.” 

Timotheos hade fått en nådegåva genom det uppdrag han fått, förmed­lad genom handpåläggning. Han uppmanas att frimodigt läsa ur skrif­terna, för­ma­na och un­dervi­sa, oberoende av sin ringa ålder.

Alla har inte Timotheos´ gåva, men alla har tillgång till en ännu större gåva, syndernas förlåtelse.

Kvinnan i farisén Simons hus sökte och fick förlåtelse för sina synder. Ingenting kunde hindra henne att söka denna gåva.

Hon fick gåvan genom fullkomlig ånger. Jesus säger att hon vi­sat ”stor kär­lek”. Kyrkan lär att denna ånger ger förlåtelse ”direkt”. Att vi ändå skall gå till bikt beror på att synden också skadar kyrkan.

Vissheten om syndernas förlåtelse befriar från självförakt och fruktan för människors domar och åsikter. Paulus frågar retoriskt och trotsigt: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?”

Självförakt och människofruktan har ingen makt över den förlåtne. An­den säger till den förlåtne det Paulus sade till Timo­the­os: ”Låt ingen se ner på dig”.

Samma visshet gav den förföljda kyrkan hennes frimodighet. Cyprianus skriver till två medkristna som under svåra hot stod fast vid sin bekän­nel­­se: ”Jag hälsar er, mina älskade bröder, och önskar att jag kunde få se era an­sik­ten. Hur saligt är inte det fängelse som förhärligats genom er närva­ro!”

”Tänk på detta, lev i detta”, säger Paulus till Timotheos. Vi lever i detta genom det eukaristiska blodet, ”utgjutet till syndernas förlåtelse”.