– 2 Sam 7:4-5a,12-14a,16 Ps 89:2-5,27,29 Rom 4:13.16-18,22 Matt 1:16,18-21,24a –

”Under den helige Josefs trogna vård lät Gud frälsningens mys­terier ta sin början på vår jord.”

Kollektbönens ord påminner om det mänskliga livets rotsys­tem och villkoren för att växa till.

Det gäller först familjen. I familjen lär sig människan det grund­läg­gande mänskliga. Mänsklighetens stora familj förutsätter de små familjerna.  

Något liknande tycks gälla Josef själv, också i kyrkan. Långsamt har kyrkan upp­täckt hans betydelse. Först på 1600-talet fick han en plats i det romerska ka­lendariet. 1870 utnämns han till ”Kyrkans beskyd­dare”. Nu nämns han vid namn i varje mässa.

Josef vårdade ”frälsningens mysterier” från deras begynnelse. Han fortsätter att be­skydda det sårbara och hotade i kyrkans och våra liv. Han gör det utan ord, med sin trygga auktoritet, närvaro och trohet.

När dessa dygder glöms bort eller föraktas, förlorar människan lättare frid och glädje, utan att ens förstå hur det gick till.

Tystnad, lydnad och tålamod bereder plats för kyrkans och människans vär­defullaste skatt, Guds rike i hennes innersta, ”rättfärdighet, frid och gläd­je i den helige Ande.”

Människan är sin egen Josef när hon vaksamt skyddar hjärtat mot mångordig­hetens, lättjans och modlöshetens angrepp.

Därför sjunger kyrkan denna dag vid den heliga kommunionen: ”Du är en god och trogen tjänare. Gå in till glädjen hos din herre.”

Glädjen finns inte bara i honom. Kommunikanten går in i ett rum fyllt av glädje.