Kortpredikan S. Athanasios, biskop och kyrkolärare

Apg 15:7-21 Ps 96:1-3,10 Joh 5:9-11

S. Athanasios är kronvittnet för tron på Kristi Gudom, att Gud bli­vit män­niska. Han tillbringade 17 år i landsflykt för denna tro. För honom var det ingen lek med ord utan en fråga om liv och död.

Ordet inte bara visade sig som människa. Ordet antog vår kropp och blev människa. Om inte det hade skett kunde människan inte förvand­las och gudomliggöras. Utan inkarnationen hade döden fått sista ordet.

Men sedan Gud antagit vår kropp och med den kroppen dött och besegrat döden, har döden inte längre någon makt över människan.

Arianismen, som förnekade Kristi Gudom, dyker upp i ständigt nya va­rianter. När tron sekulariseras inifrån förminskas den fulla tron. Jesus reduceras till profet, fö­redöme eller terapeut.

Den katolska och ortodoxa tron måste hela tiden förkla­ras och försva­ras. Annars stannar vi på halva vägen och glömmer målet.

Det är ingen tillfällighet att Athanasios också skrev bio­grafin om S. An­tonios, munkväsendets fader, som påver­kat och präglat klosterlivet i både öst och väst.

Anto­nios kallades till full­komlighet. I dagens evangelium talade Jesus om att vår glädje skall bli fullkomlig. Det är mer än psykologi, det är den tro som Athanasios vittnade om.

”Bli kvar i min kärlek.” Jesus kunde ha sagt: ”Bli kvar i min glädje”

”Det är genom vår Herre Jesu nåd som vi blir frälsta”, som Petrus sä­ger för att vidga dörren för hedning­arna, men nåden slår inte ut män­niskans frihet. Hon kan hela ti­den hand­la annorlunda: låta sig fångas av klagan, självöm­kan och klenmod, dra sig undan, gå bort…

Jesu ord kulminerar i löftet om den fullkomliga glädjen. Han hade ju sin glädje i att göra Faderns vilja. Inte slavens lyd­nad, utan So­nens. Bevi­set är hans glädje. Den gläd­jen vill han ge sin kyrka och sina lärjungar. Hans glädje rinner in i oss genom ord och sakrament. Han ger oss den eftersom han antagit vår kropp och med den uppstått från de döda.  

Låt oss ta hela tron i besittning, den tro som den helige Athanasios gav sitt liv för, för att ock­så bli delaktiga av den fullkomliga gläd­jen.