Kortpredikan S.Elisabeth Hesselblad, jungfru

– 2 Tim 2:8-15 Ps 25:4b-5b,8-10,14 Mark 12:28b-34 –

Maria Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Västergötland. Hon ut­vand­rade till USA och leddes genom Anden till ”den ka­tol­ska san-ningens full­het”.

Hon plågades av både sjukdom och motgångar, men grundade en refor­merad gren av birgittinorden och för­de den till Bir­git­tas land, i bön om att hela Sverige skulle återfö­ras till den katols­ka tron.

Den heli­ga Maria Elisabeth ”älskade den kors­fäs­te Kristus med brinn­an­­de kär­lek”.

Hon hade förstått vilket som var det viktigaste budet av alla.

Kampen består i att härda ut i denna kärlek. För den som gör det händer något. Jesu liv ”upprepas” i lärjungens liv: ”Har vi dött med honom skall vi ock­så le­va med honom”. ”Härdar vi ut, skall vi också härska med honom.”

Det är inte självklart. Människan förblir fri och i stånd att avfalla. ”Förnekar vi honom, skall han också förneka oss.”

Det är han själv som kämpar i oss, inte minst när han tycks frånvarande.

Psalmisten antyder att kampen gör oss till vänner och ”förtrogna” med Herren själv. ”De som fruktar Herren blir hans förtrogna, han inviger dem i sitt förbund.”

Det är det nya och eviga förbundet. Han i oss, vi i honom. Vi firar det i den heliga eukaristin.

I bönen över offergåvorna ber vi: ”låt detta rena offer på jungfrun Maria Elisabeths högtidsdag i våra hjärtan tända den eld som du vill skall brin­­­na i världen”.