– Jona 3:1-10 Ps 51:3-4,12-13,18-19 Luk 11:29-32 –

Både de ledande och folket i Nineve omvände sig av Jonas för­kunnelse. Det var högst oväntat. Det assyriska riket hade rykte som ett diktatoriskt välde av värsta slag.

När Jesus talar om ”Jona-tecknet” syftar det både på Guds för­må­ga att omvända de mest förhärdade och på hans obe­gripliga förbarmande.

De sekulärt välvilliga i vår tid vill inte tro att det kan vara så illa ställt med män­ni­skorna. De gör sig förhoppningar, men blir stän­digt besvikna och långsamt desillusionerade.

Att något har skadat människans ur­sprung­liga godhet och släppt in en främmande makt i hen­nes liv, det kristendomen kallar synd, finns inte längre med i ekvatio­nen.

De ”moraliskt välvilliga” liknar dem som kräver ”tecken” av Jesus. Dessa tror sig själ­va kun­­na diktera villko­ren för hans förkunnelse. Jesus kallar dem ”ett ont släkte”. På dem tycks ingenting bita. De är blinda och för­härdade.

Folket i Nineve omvänder sig genom Jonas predikan. Också kung­­en ”sätter sig i aska”. Det finns något enkelt och renhjärtat i deras reaktion.

Omvändelse leder förvisso till mänskliga handlingar, fas­ta, bot och kärlekens gärningar. Men om inte något händer i hjärtat stan­nar det i mänsklig välvilja. Det viktigaste saknas.

Folket i Nineve tog emot Jonas predikan. De trodde på Gud och därför vände de om från sin onda väg. Folket i Nineve ropade till Gud med all makt – och blev bönhörda.

Fastetidens avgörande verktyg är bönen.      

”Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.”