Kortpredikan

– Jes 55:10-11 Ps 34:4-7,16-19 Matt 6:7-15 –

Guds ord liknas vid regnet och snön, som gör jorden fruktbäran­de. Her­ren säger: ”Det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha ver­kat vad jag vill”.

När det gäller människan sker det inte automatiskt. Människan måste ta ordet i sin mun och göra det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord. Sju gånger om dagen, säger Bene­dic­tus. Jesus ger oss sju böner och säger: ”Så skall ni be”.

Då sker något. De som i tro och lydnad säger ”Fader vår” upp­höjs från slavens och tjänarens tillstånd. De blir det ordet säger, Guds barn. Guds ord vänder inte tillbaka fåfängt.

Den som använder Guds namn med fruktan och frimodighet, ”Låt ditt namn bli helgat”, blir själv helig.

Den som ber om Guds rikes ankomst, låter hans rike växa till i det eg­na hjärtat, i hopp om dess slutliga ankomst.

Den som överlåter sig åt Guds vilja upptäcker, ibland plötsligt, ibland efter en tid, att han blir ledd.

De som ber om ”bröd”, ber inte bara om bröd för kroppen. De ber om det eukaristiska brödet, men också om det övernaturliga bröd som är just Guds ord, den andliga nä­ring och klarsyn som de be­höver varje dag.

Det ger dem kraft att göra det bara Gud kan, att förlåta dem som ska­dat och sårat dem.

De får kraft att härda ut i prövningen och att avvisa den Onde.

De ber inte med egna ord. De ber med Guds ord för att få del av dess kraft. Munkarna talade om att tugga i sig och idissla Guds ord.

Kyrkan lägger Fader vår i de troendes mun direkt efter den euka­ristiska bönen. Bönen har en eukaristisk uppbyggnad och prägel.

Eukaristin förvandlar kommunikanten. Bönen Fader vår förvandlar bed­jaren enligt de ord hon tar i sin mun.

Den bedjande kommunikanten säger sitt Amen i tro och med hela sitt liv.