19 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

1 Kung 19:4-8  Ef 4:30-5:2  Joh 6:41-51

Mellan ginstbusken och altaret

Dagens läsningar sträcker sig från en ginstbuske i öknen till kyrkans altare inför våra ögon. Från profeten Elia till honom som kallar sig Livets bröd. Profeten är på flykt och önskar sig döden. Herren har kommit för att världen skall leva. Mellan denna ginstbuska och detta altare utspelar sig männi­skans liv. Mellan dragningen att ge upp och den dragningen till det liv som evangeliet vittnar om. Vi behöver se lockelsen till döden för att låta oss dragas till livet. Låta oss se närmare på profeten.

Profeten Elia var som en eld, nitälskande i ord och gärning. Idag skulle han sannolikt kallas fanati­ker. Han bodde inte i vanliga hus. Ofta i grottor. Men en rik kvinna i Shunem hade låtit ordna ett litet rum på taket till sitt hus. Där tog han in när han kom förbi. Med sitt ord fick han himlen att hålla tillbaka regnet. Men han sörjer också för de svaga och maktlösa. Det är han som förser änkan i Sarefat med bröd och olja. När han dör så tas han upp i himlen i en vagn av eld. Han står som representant för alla profeterna. Det är han som visar sig tillsammans med Mose på förklaringsberget. Han nitälskade för Israels sanna tro och bekämpade de falska profeter som hade gjort folket till avgudadyrkare, under­stödda av drottning Isebel. Vid en våldsam uppgörelse på berget Karmel hade han avslöjat de falska profeternas vanmakt och de hade alla mist livet. Därmed ådrog hans sig drottningens vrede. Då flyr han för sitt liv. Han ger sig en dagsled ut i öknen. På kvällen sätter han sig under en ginstbuske. Hans krafter är slut. Han önskar sig döden. ”Det är nog”, sade han, ”ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder”. Profetens krafter är uttömda. Han varken orkar eller vill mera.

Då händer det vi sjöng i responsoriepsalmen: ”Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem.” Samma sak hände med Herren i Getsemane, när också hans krafter tycktes uttömda. En ängel sänds ut för att ge kraft. Ängeln inte bara rör vid Elia. Han pekar på ett stycke bröd, sådant som bakas på glödande stenar, och ett krus med vatten. Två gånger säger han: ”Stig upp och ät”. Andra gången tillfogar han: ”Annars orkar du inte hela vägen.” Elia lydde. Han åt och drack och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.”

Alla är inte profeter i Elias division. Genom dopet har ändå alla kristna del i Herrens profetiska ämbete. Alla är kallade att vittna om den sanna tron, och det ända till slutet. Det är inte svårt att känna igen våra livsvillkor i profetens öde. Det frestande alternativet är att låta ljumhet och kompromisser ta överhanden. Att förlora sältan och livet, redan här.

Men den som tar sitt liv på allvar kan känna igen sig i Elias öde. För att fullborda sitt liv och inte ge upp på halva vägen kan människan gripas av samma frestelse som Elia. Frestelsen att ge upp och önska sig döden. Kyrkan som helhet kan säga som Elia: ”De flesta har övergett ditt förbund”. Profeter har oftast varit ensamma. Deras röster har klingat ohörda. Elia klagar: ”Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.”

Då tystnar lovsången och glädjen rinner bort. Också det sjöng vi om i responsoriepsalmen: ”Jag vill lova Herren alltid, hans pris skall ständigt vara i min mun.” Döden börjar med att lovsången tystnar. Tankarna viskar försåtligt att ingenting lönar sig. Ängelns budskap är konkret, tydligt och klart. ”Stig upp och ät”. Elia fick kraft att gå fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. De fyrtio da­garna återkommer under fastetiden, men representerar också hela jordelivet. Ända tills vi är framme. Benedictus regel talar om att ”aldrig dra sig undan” utan ”hålla fast vid hans lära intill döden i klostret och genom tålamod dela Kristi lidanden, så att vi också får del i hans rike.”

Steget från ginstbusken till kyrkans altare kan tyckas långt, men det är en synvilla. Ängeln rör vid oss när vi behöver det, på befallning från högsta ort. ”Stig upp och ät”. Augustinus fick höra: ”Tag och läs.” Också ordet är ett bröd, som måste läsas och tuggas. Det räcker inte att bara se på det. Jesu namn är en annan form av samma bröd. Att ersätta de onda, dystra eller självupptagna tankarna med att åkalla Jesu namn. Tankarna kan tyckas omöjliga att övervinna, men Jesu namn är starkare. ”Stig upp och ät.” Jesus lär oss att be om ”vårt dagliga bröd”. Cassianus tolkar det som den dagliga andliga näringen.

Det starkaste brödet, det mest hälsobringande, är det eukaristiska. Också det är bakat på glödande stenar, Jesu lidande och död. Jesus kallar det livets bröd. Det är lika synligt och påtagligt som Jesus var inför människornas ögon. Hans anspråk på att vara sänd från himlen var anstötligt för judarna. ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?” Jesus ger inte något lätt svar. Han bekräftar att ingen kan fatta det om inte Fadern drar honom. Människan måste låta sig dragas. Som Elia fick uppmaningen att stiga upp och äta. Inför Pilatus säger Jesus: ”Var och en som hör till sanningen lyssnar till min röst.” Han utlämnar sig åt varje människas samvete. Han vill inte manipulera eller använda våld. Men han viker inte från sina an­språk.

Samma anstötlighet ligger i det bröd som Kyrkan håller fram och med hela sin övertygelse kallar Kristi kropp. ”Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.” Det är fullbordan av Elias profetia. Han fick ju kraft att gå ända till Guds berg. Det eukaristiska brödet ger en kraft som är starkare än alla destruktiva och dödliga krafter. Det rymmer Jesu seger över döden. Det är livgivande. Kyrkan ger oss det som eukaristi, under tacksä­gelsens förtecken, motkraften till dödsriket. Försmaken av livet i dess fullhet.

Samtidigt är eukaristin ett offer. ”Din död förkunnar vi…” Vi låtsas inte som om vi är framma innan vi är det. Så länge vi lever hotar oss det dödliga suget, dödsrikets lockelse. Steget från ginstbusken till altaret är kort. Men det är möjligt att ta. Fortfarande ljuder ängelns ord: ”Stig upp och ät”.

Amen.