– Apg 16:22-34 Ps 138:1-3,7c-8 Joh 16:5-11 –

Paulus och Silas har pryglats och kastats i fängelse, i dess inner­sta ut­rymme, med benen fastlåsta i stocken. Vid mid­natt ber de och sjunger lovsånger till Gud, medan de andra fångarna hör på. De kunde sin psal­­ta­re. De fick sätta ord på sin smärta, men framför allt sjunga om Guds väldiga gärningar.

Vad de sjunger om inträffar. Ett kraftigt jordskalv, dörrarna öpp­nas och bojorna faller av dem. Fångvaktaren blir förskräckt men kommer till tro och blir döpt med hela sin fa­milj. Han tvättar fångarnas sår efter pisk­rappen och låter du­ka ett bord i sin bostad i stor glädje.

I evangeliet är situationen den motsatta. Apostlarnas hjärtan är för­la­made av sorg. De ställer inte ens några frågor längre. Trots att Jesus säger att det är för deras bästa som han lämnar dem. Han skall sända den Hjälpare, vars verk vi ser hos Paulus och Silas.

Hjälparen skall ”visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är”. Ordet ”visa” är ett starkt ord, som snarast betyder ”överbevi­sa, de­mon­strera”. Det är inte främst en logisk ”överbevisning”. Snarast en ”bevis­ning” genom överväl­digande gär­ning­ar.

Det är den ”överbevisningen” som gjorde att Paulus och Silas kun­de sjunga lovsånger i fängelsehålan. Kroppslig smärta och andlig bedrö­vel­se hade ingen mak­t över dem. Anden utförde sitt verk i deras hjär­tan.

Anden visar först vad synd är. I Johannesevangeliet är den stora ”synden” att inte tro på ho­nom som Gud har sänt.

Anden visar vidare vad rättfärdighet är: Guds befriande rättfärdighet. ”Din rätt­färdig­het är som väldiga berg”, sjunger psalmisten. ­Jesus säger: ”Jag går till Fa­dern”. Genom sin uppståndelse och himmelsfärd bekräftar Anden att Jesus är Faderns Son.

Anden visar vad dom är. ”Den här världens härskare är dömd.” Anden ger viss­het om att Jesus har fällt domen över och besegrat den onde.

Mitt i nattens mörker sjöng Paulus och Silas lovsånger. De sjöng och tackade sig ur både mörker och bedrövelse. Lovsången kulminerade i en måltid.

I varje eukaristi sker det som är större än alla jordskalv. Bo­jorna faller av och klagan förvandlas till ”lovsånger”.

---

[1] Det väldiga klostret i Cluny i södra Frankrike lades i ruiner under frans­ka revolutionen. Under sin höjdpunkt ledde Cluny de flesta kloster i dåtidens Euro­pa. Inklusive Allhelgo­na­klostret i Lund. En sten från det klostret är inmurad i Den helige Benedictus kloster.