– Apg 4:1-12 Ps 118:1-2,4,22-27a Joh 21:1-14 – Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som deras Herre hade fått vittna inför för inte så länge sedan. Med stöd av Skriften och med stor frimodighet vittnar Petrus om stenen som förkastades, men som nu blivit en hörnsten. Det är i hans
– Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 – ”Ni skall vittna om allt detta.” Evangelisten Lukas förmedlar denna befallning i sitt evangelium. I sitt andra verk, Apostlagärningarna, berättar han hur folket skockades kring Petrus och Johannes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång. Petrus klargör vad det är som har hänt. Det är inte
– Apg 3:1-10 Ps 105:1-4,6-9 Luk 24:13-25 – När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna porten fäster de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss! Mannen såg spänt på honom”. Deras blickar möts, de ser varandra. Det bereder väg för att mannen botas. Inte ens Gud gör under med den
– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – ”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träffar lyssnarna i hjärtat, likt ett spjut som genomborrar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio, hjärtats ånger. Compunctio mjukar upp hjärtat och får det att gråta av ånger. Fäderna bad om denna
Apg 2:14,22-33 Ps 16:1-2a,5,7-11 Matt 28:8-13 Döden får inte sista ordet Påskdagen fortsätter. Hela denna påskvecka, den s.k. påskoktaven, är en förlängd påskdag. Påskljuset brinner varje gudstjänst ända fram till pingst. Det skall påminna oss om vad som gäller under all tid. Allt kristet liv har sin källa i det ljus som tändes den första
Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 1 Kor 5:6b-8 Joh 20:1-9 För att förjaga allt ditt mörker Kyrkan mediterar över det oerhörda som har skett. Påskdagens högmässa firas i en ”stillsammare” tonart än påskvakan. I ingångsversen (introitus) låter hon samma psaltarpsalm som vi hörde i natt vid påskljuset uttrycka sin lågmälda förundran. Först talar Kristus: ”Jag
2 Mos 12:1-8,11-14 Ps 116:12-13,15-18 1 Kor 11:23-26 Joh 13:1-15 Kärlek ända till slutet Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han, genom vilket allting blivit till, faller på knä för sin skapelse för att betjäna den, för att rena de orena, ge kraft åt de trötta,
– Jes 50:4-9a Ps 69:8-10,21b-22,31,33-34 Matt 26:14-25 – Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”. Bön är det första offer den troende bär fram varje morgon, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tidningar och andra medier. Ett stort korstecken, Fader
– Jes 49:1-6 Ps 71:1-4a,5-6b,15,17 Joh 13:21-33,36-38 – Stämningen vid den sista måltiden var spänd. Jesus förutsäger förräderiet: ”En av er skall förråda mig”. Jesus säger till Judas: ”Gör genast vad du skall göra!” Orden måste ha varit gåtfulla för lärjungarna. De visste ju inte vad vi vet. Petri förnekelse kan vi förstå. Övermodet kommer på
– Jes 42:1-7 Ps 27:1-3,13-14 Joh 12:1-11 – Under de första dagarna i Stilla veckan låter Kyrkan oss höra tre av sångerna om ”Herrens tjänare” hos profeten Jesaja. Den fjärde får vi höra på Långfredagen. Den första sången vidgar horisonterna. Profeten målar konturerna till en tjänare med ett universellt och allomfattande uppdrag. Han skall bli ”ett