Jer 31:7-9 Ps 126 Heb 5:1-6 Mark 10:46-52 Den som ber är räddad – hur en människa blir frälst En berättelse kan säga mer än en hel bok. En händelse kan rymma hela den mänskliga historien. Vi har just hört en sådan händelse berättas.     Den blinde Bartimaios sitter utanför Jerikos stadsport och tigger. Han

– Ef 4:7-16  Ps 122:1-5 Luk 13:1-9 – ”Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge ho­nom”. Hela kroppen skall ”fogas samman och hållas ihop genom att alla le­der­na hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje sär­­­­­­skild del.” Det börjar i det lilla, i

– Ef 4:1-6 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 12:54-59 – ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”  Indirekt hänvisar Jesus till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helge­dom”. I sitt samve­te har människan redan svaret, när hon låter samvetet upplysas. Samvetet känner igen sanningen i Jesu ord och hans kyrkas un­dervis­ning. ”Den som hör till sanningen lyssnar

– Ef 3:14-21 Ps 33:1-2,4-5,11-12,18-19 Luk 12:49-53 – Paulus vill falla på knä och förundras över den ofattbara gåva som Gud har givit honom. Avsnittet avslutar de tre inledande kapit­len i Efesierbre­vet. Det har liturgisk prägel och slutar med ett ”Amen”. Aposteln söker olika uttryck för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kris­tus”. Han manar läsarna

  – Ef 3:2-12 Jes 12:2-3,4b-6 (Resp.psalm) Luk 12:39-48 – Aposteln mediterar över ”Den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.” Redan i inledningen till efesierbrevet har han sagt det: ”Allt är samman­fattat i Kristus, allt i himlen och på jorden”. Denna rikedom, ”hemlighe­ten med Kris­tus”, har varit fördold i ti­digare släktled, men har nu uppenbarats

– Ef 2:12-22 Ps 85:9-14 Luk 12:35-38 – ”Kom ihåg”, säger aposteln till de en gång hedniska efesierna, hur det var ”på den tiden utan Kristus”. De levde ”utan hopp och utan Gud”. De var inte bara långt från Gud, de levde också skilda från varandra, i två eller flera läger, skilda åt av ”fiendskap”.

– Ef 2:1-10 Ps 100 Luk 12:13-21 – Aposteln söker ord för att uttrycka det enorma budskap han förmedlar, det nya som efesierna fått del av. Det är som skillnaden mellan död och liv. ”Ni var döda… men har gjorts levande”. De och vi var döda ”då vi följde våra mänskliga begär och handlade som

29 SÖNDAGEN UNDER ÅRET Jes 53:10-11 Ps 33:4-5,18-20,22 Hebr 4:14-16 Mark 10:35-45 Allt är sammanfattat i honom Låt oss för denna predikan hämta hjälp av ett ord ur Efesierbre­vet från en av den gångna veckans vardagsmässor. ”Allt är samman­fattat i honom (Kristus), allt i himlen och på jorden.” Det är motpolen till det som sliter

– Ef 1:15-23 Ps 8:2-3a, 4-7 Luk 12:8-12 – Paulus har inlett sitt brev till efesierna med den hisnande utsagan: ”all­ting är sam­man­fattat i Kristus.” Aposteln påstår att samma ”oerhörda kraft” som uppväckte Kris­tus från de dö­da finns i hans Kyr­ka – och i oss, som är hans lemmar. ”Honom som är huvud över allting gjorde

– 2 Tim 4:9-17a  Ps 145:10-13b,17-18 Luk 10:1-9 – Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 (eller 72) icke-judiska folk. Lukas be­rättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar yt­terligare 72 för sitt upp­drag. I Apostlagärningarna be­rättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk. Herren skickar