– Apg 8:1b-8 Ps 66:1-3a,4-7a Joh 6:35-40 – Också denna mässa firas för den konklav som skall ge oss en ny påve. Lukas berättar i första läsningen vad som hände efter Stefanos martyrium. Lär­jung­arna tvingades lämna Jerusalem. De skingras över hela Ju­dé­en och Samari­en. Därmed får de nya möjlighe­ter att pre­dika bud­skapet. Redan från början

Apg 6:8-15 Ps 119:23-24,26-27,29-30 Joh 6:22-29 Stefanos var fylld av ande och kraft. Ingen kun­­de hävda sig mot ”visdo­men och anden i det han sade”. Men i stället för att lyssna med öppet sinne skickade de fram fals­ka vittnen för att få honom fälld.  Motståndet kom denna gång från de judar som återvänt från dia­sporan

Apg 5:27-32, 40b-41 Ps 30:2,4-6,11-12a,13b Upp 5:11-14  Joh 21:1-19 Befriad och tagen i tjänst Ett varmt och tilldragande ljus lyser den morgonen över fiskafänget vid Tiberias­sjön. Evangelis­ten Jo­hannes berättar vad som hände en tid efter påsk.      Petrus och sex andra lärjungar hade fiskat hela natten utan att få någonting. Att fiska nattetid var inte

Filippos och Jakob, apostlar  – 1 Kor 15:1-8 Ps 19:2-5 Joh 14:6-14 – ”Den som har sett mig har sett Fadern.” Det är vad apostlarna hade gjort. De hade sett Jesu gärningar och hört hans ord. Nu förklarar Jesus att han inte hade talat eller utfört något ”eget”. Hans vilja och lust var att göra Fa­derns

– Apg 5:34-42 Ps 27:1,4,13-14 Joh 6:1-15 – S. Athanasios, biskop och kyrkolärare S. Athanasios är kronvittnet för tron på Kristi Gudom, att Gud bli­vit män­niska. Han tillbringade sjutton år i landsflykt för denna tro. Ordet inte bara visade sig som människa. Ordet antog vår kropp och blev människa. Om inte det hade skett hade

– Apg 5:27-33 Ps 34:2,9,17-20 Joh 3:31-36 – ”Den som tror på Sonen har evigt liv.” Det är bud­ska­pet i Johan­nes­evangeliet. Oftast tänker vi det eviga livet som något futuralt, något på andra sidan döden. För den fjärde evangelisten börjar det eviga livet redan här och nu. De yttersta tingen, dom, död och liv, avgörs

– Apg 5:17-26 Ps 34:2-9 Joh 3:16-21 – Situationen är nästan komisk. Stora rådet har satt apostlarna i häk­te. Dagen efter skall de förhöra dem. Under natten befrias de av en ängel och tidigt på morgonen fortsätter de att förkunna i temp­let, medan överstepräs­ter­na inte begriper vad som hänt. Sta­den surrar av rykten. Långt senare sammanfattar

S. Katarina av Siena, jungfru och kyrkolära­re, Europas Skyddspatron – 1 Joh 1:5-2:2 Ps 103:1-4,8-9,13-14,17-18a Matt 11: 25-30 – Jesus prisar sin Fader för att han dolt tillvarons hemlighet för de lärda och kloka, men uppenbarat det för dem som är som barn. Redan som barn fick Katarina insikt i denna hemlighet. Till för­skräckel­se för

Apg 5:12-16  Upp 1:9-11a, 12-13, 17-19 Joh 20:19-31 Saliga de som inte har sett men ändå tror Vi har firat påsk, festernas fest och högtidernas högtid. Kristi uppståndelse bekräftar att han var den han hade sagt sig vara. Det fanns täck­ning för orden. Döden beseg­ra­des, männi­skans hopp om ett helt och evigt liv når sin

vid årsmöte för Mariavalls vänner – Apg 4:13-21 Ps 118:1,14-21 Mark 16:9-15 – En påves förkunnelse Samtidigt som vi firar denna mässa firas begravningsmässan för vår påve Franciskus i Rom.     Vem var denna påve, den förste jesuiten på Petri stol, som tog namn efter Guds lille fattige, den helige Franciskus av Assisi? När han