– Heb 13:1-8 Ps 27:1,3,5,8-9b Mark 6:14-29 – Hebreerbrevets avslutande kapitel räknar upp olika kristna dyg­der. De troende uppmanas att hålla den inbördes kärleken levande. Att visa gästfrihet – gäster kan visa sig vara änglar. De kristna uppma­nas att inte glöm­ma dem som sitter i fängelse eller dem som misshand­las, ”som om det gällde er

– Heb 12:18-19,21-24 Ps 48: 2-4,9-11 Mark 6:7-13 – Uppdraget att förkunna omvändelse, driva ut demoner och bota sjuka, bereder väg för det mål som Hebreerbrevet kallar ”den levande Gudens stad.” Händelserna vid Sinai berg, som fick Mose att skäl­va av skräck, pekade fram mot slutmålet. Abels blod som ropade till Gud om det första

– Heb 12:4-7,11-15 Ps 103:1-2,13-14,17-18a Mark 6:1-6 – Människorna i Jesu hemstad tog anstöt av hans förkunnelse och under. Han hade ju levt mitt ibland dem, vuxit upp som ett barn bland deras egna barn. De kunde inte tänka sig Gud så mänsklig och så nära. Deras förutfattade meningar om Gud hind­rade dem att tro.

– Heb 12:1-4 Ps 22:26b-28,30-32 Mark 5:21-43 – Syna­gogföreståndaren Jairos kastade sig ner för Jesu föt­ter. Ett stort steg för en syna­gogföreståndare. Kvinnan i evangeliet hade lidit av blödningar i tolv år. Hon ”hade hört vad som be­rät­tades om Jesus”. Det hon hört räckte för att tända trons låga i henne. Mar­kus berättar om hennes plan.

– Jes 42:5-10 Ps 96:1-6,9-10 Matt 4:13-17 – Redan som ung blev Ansgar munk i Corbie i Frankrike. Han skic­ka­des till Corvey i Westfalen, Tyskland, vid den tid på 800-talet när kyrkan började sträcka sig mot Norden. Ansgar grundade församlingar i Danmark men hade inte stor fram­­­gång i sitt missionsarbete i Sverige. Det skul­­le dröja

Mal 3:1-4  Ps 24:7-10 Heb 2:14-18  Luk 2:22-40 Att möta sin räddare Den fest vi firar idag har kallats mötet: Symeon möter Jesusbarnet, världen möter sin räddare. Det står om Symeon att han var rättfärdig och from. Om Hanna står det att hon tjä­nade Gud med fasta och bön, dag och natt. Dagens fest firas

– Heb 11:1-2,8-19 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Mark 4:35-41 – ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” De räddhågade lärjungarna fick ett överväldigande tec­ken. Om någon ”bryr sig” så är det den Mästare som är med dem i båten. Men han vänder på frågan och riktar den till lärjungarna: ”Har ni ännu ingen

– Heb 10:32-39 Ps 37:3-6,23-24,39-40  Mark 4:26-34 – ”Ge inte upp er frimodighet.” Hebreerbrevet påminner sina läsare om hur det var ”förr”, när de nyss ha­de blivit ”upplysta”. Författaren syftar på dopet, som kallades ”upplys­ning”. Dopet sker i tro, som ger kunskap och insikt. I början kunde de utstå mycket, men de hade sin glädje

– Heb 10:19-25 Ps 24:1-4b,5-6  Mark 4:21-25 – ”Ge akt på det ni hör”, säger Jesus. Det är också vad Hebreerbreet uppmanar till. Brevet har för­kunnat om den store översteprästen som genom sitt offer har öppnat en levan­de väg in i det allraheligaste. Hans bildspråk är omtumlande. Templets ”förhänge” in till det allraheli­gaste, ofta kallat

Heb 10:1-10 Ps 40:2,4ab,10,11 Mark 3:31-35 ”En gång för alla.” Kristus behövde inte ”offra sig många gånger”, utan ”en gång för alla”. Det är detta enda offer som görs närvarande i varje eukaristi. ”Kristi offer och mässoffret är ett enda offer” (katekesen). Att människan måste ”upprepa” mässans offer beror på att hon är en tidsbunden