– 1 Mos 4:1-15,25 Ps 50: 1-8,16b-17,20-21 Mark 8:11-13 – När förhållandet till Gud har skadats är steget inte långt till det första brodermordet. Beskrivningen blir som en andra syndafallsberättelse. Det är inte historia i vanlig mening. Berättelsen beskriver vad som pågår hela tiden. Människan känner igen sig. Kains onda planer syns i hans mörka blick,
– 1 Mos 3:9-24 Ps 90:2-6,12-13 Mark 8:1-10 – Syndafallsberättelsen om det förlorade paradiset är ingen saga. Den som med uppriktigt hjärta läser berättelsen i ljuset av kyrkans tro känner igen sina villkor på jorden. Hon känner igen sin längtan efter det para-dis som gått förlorat och det som hindrar henne att nå det. Människan vill
– Apg 13:46-49 Ps 117 Luk 10:1-9 – Under 800-talet missionerade Ansgar i Danmark och Sverige. Ungefär samtidigt missionerade de två bröderna Kyrillos och Methodios i Bulgarien, Mähren och Kroatien. De skapade ett slaviskt skriftspråk och en slavisk liturgi. Bröderna firade liturgin på folkspråket och västliga biskopar opponerade. Bröderna vände sig till Rom och påven avgjorde
– 1 Mos 2:18-25 Ps 128:1-5 Mark 7:24-30 – Man och hustru ”skall bli ett kött”. Den salige påven Johannes Paulus II kallar denna förening mellan man och hustru ”ett ursprungligt sakrament”. Genom den personliga intimiteten har de del i den heliga Treenighetens inre enhet, där Fadern och Sonen ömsesidigt ger sig åt varandra genom Anden.
1 Mos 2:4b-9,15-17 Ps 104:1-2a,27-28,29bc-30 Mark 7:14-23 Människan har sitt liv direkt från Gud, som blåser liv, sin livsande, in i henne. Hon lever från början i harmoni med Gud, med sig själv och med naturen. Bibeln kallar det ”paradiset” eller ”Edens lustgård”. Teologin kallar det ett tillstånd av ”helighet och ursprunglig rättfärdighet”. Människan kan förstå
Kortpredikan 12/2 S. Benedictus av Aniane, abbot[1] – 1 Mos 1:20-2:4a Ps 8:4-9 Mark 7:1-3 – Skapelseverket når sin höjdpunkt i människan. Fiskarna och landdjuren frambringas ur vattnet och ur jorden. ”Må vattnet och jorden frambringa levande varelser.” Om människan står det att hon skapas direkt av Gud. Högtidligt, som frukten av ett samråd, säger Gud:
– Hos 2:14b, 15b, 19-20 Upp 19:1, 5-9a Luk 10:38-42 – Vad talade de om, Benedictus och Scholastica, när brodern hade kommit över sin chock över systerns bön om åskväder för att hindra honom att gå hem till sitt kloster? Gregorius berättar att de ”hela natten igenom kunde dela sina erfarenheter av det andliga livet och
Jes 6:1-2a,3-8 Ps 138:1-5,7c-8 1 Kor 15:1-11 Luk 5:1-11 Vad får predikan att bära frukt? Hur många predikningar har inte hållits som bara runnit ut i sanden? Vad får den kristna förkunnelsen att bära frukt? Alla dagens tre läsningar ger ett och samma svar. Profeten Jesaja, apostlarna Paulus och Petrus, alla tre får en avgörande
– Heb 13:15-17, 20-21 Ps 23 Mark 6:30-34 – Fyra veckor har vi följt Hebreerbrevet i vardagens mässor. Nu når brevet sin kulmen. ”Så vill vi genom Jesus ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud.” Brevet har beskrivit hur Gamla förbundets offer har nått sin fullbordan i Sonens evigt gällande offer av sig själv.
– Heb 13:1-8 Ps 27:1,3,5,8-9b Mark 6:14-29 – Hebreerbrevets avslutande kapitel räknar upp olika kristna dygder. De troende uppmanas att hålla den inbördes kärleken levande. Att visa gästfrihet – gäster kan visa sig vara änglar. De kristna uppmanas att inte glömma dem som sitter i fängelse eller dem som misshandlas, ”som om det gällde er