– Neh 2:1-8 Ps 137:1-6 Luk 9:57-62 – Nehemja fick den persiske kungens tillstånd att återvända och åter bygga upp Jerusalem. Franciskus fick befallningen att åter bygga upp kyrkan. Nehemja behövde kunglig fullmakt och virke från skogen. Franciskus byggde genom att leva i total fattigdom. Det är i total förtröstan och överlåtelse. Han följde den Människoson
– Sak 8:20-23 Ps 87 Luk 9:51-56 – Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och 1909 abbot i benediktinklostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifterna inte bara var ärevördiga texter. De var mysterier att gå in i. De som gör det blir delaktiga av det som texterna berättar om. Under
– Esr 6:7-8,12b,14-20 Ps 122:1-5 Luk 8:19-21 – Återuppbyggandet av templet efter återkomsten fick stöd av den persiske kungen Darejaves och ”hade god framgång”. Det nya templet var inte lika ståtligt som Salomos, men nu stod det där, över 70 år sedan det första templet hade förstörts. Invigningen firades i stor glädje. Guds plan upphävs inte
Jes 55:6-9 Ps 145:2-3,8-9,17-18 Fil 1:20c-24,27a Matt 20:1-16 Vill du leva? En jordägare söker arbetare till sin vingård. Så berättar liknelsen. En diskret hänvisning till denna liknelse möter i Den helige Benedictus klosterregel. I regelns företal sägs: ”Herren söker sin arbetare i folkmängden”. För Benedictus handlar liknelsen om något mera och större än lönearbete. Det
– 1 Tim 6:3-16 Ps 100:2-5 Luk 8:4-15 – Den helige prästen Pio höll sitt ”uppdrag obefläckat och klanderfritt”, som aposteln Paulus uttrycker det till sin lärjunge Timotheos. Padre Pio umgicks med sina bröder på ett otvunget sätt, men bar Kristi sårmärken på sin kropp i 50 år. Inte minst i biktstolen lät han Guds ord
Det är som om aposteln hade sett in i vår egen tids digitala näthat och personangrepp, präglat av ”avund, strider, förtal, misstänkliggöranden och ständiga bråk…”. En samtalskultur som inte frågar efter sanningen och därför succesivt förlorar respekten för människan. Paulus beskriver det som en följd av falsk lära, den som ”inte håller sig
– Ef 4:1-7, 11-13 Ps 19:2-5 Matt 9:9-13 – Vår Herre förenar sådant som för oss lätt går isär. Yttre och inre, svaghet och styrka. Evangelisten berättar om den yttre händelsen. Jesus säger till Matteus: ”Följ mig! Och Matteus steg upp och följde honom.” Men redan i den yttre händelsen finns en inre. Den yttre rösten
– 1 Tim 3:14-16 Ps 111:1-6 Luk 7:31-35 – Första Timoteusbrevet rymmer en svindlande bekännelse till den heliga Kyrkan. Aposteln kallar henne: ”Den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.” De koreanska martyrerna, vid mitten av 1800-talet, levde och gav sina liv för Kyrkan och hennes Herre. Vi ber för hela Korea, särskilt för dem
Grundningsdag för Jesu Moder Marias systraskap/kloster (1957) Änkan i Nain fick sin son tillbaka. Alla fylls av fruktan och prisar Gud. ”Gud har besökt sitt folk.” Detta evangelium är inte särskilt valt för denna grundningsdag. Ändå finns det i den tidiga kyrkans syn på änkan mycket som påminner om den monastiska kallelsen. Aposteln beskriver församlingsänkan
– 1 Tim 2:1-8 Ps 28:2,7-9 Luk 7:1-10 – ”Gud vill att alla människor skall räddas.” Den gudomliga viljan är klar och entydig. Vad är det då som fattas? Det mänskliga svaret. Vi hör svaret i officerens bön: ”Säg bara ett ord och låt pojken bli frisk.” Den gudomliga viljan besvaras med trons bön. Kyrkan lägger