– Rom 14:7-12 Ps 27:1,4,13-14 Luk 15:1-10 – Den engelske munken Willibrord missionerade på 700-talet bland friserna i nordvästra Tyskland och norra Holland. I varje missionär verkar den gode Herden,
Rom 13:8-10 Ps 112:1-2,4-5,9 Luk 14:25-33 ”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.” En ganska märklig formulering av aposteln. Varför skulle vi stå skuld till
– Rom 12:5-16a Ps 131 Luk 14:15-24 – ”Välkomna, allt är redo!” Inbjudan är vidöppen. Det är människan som hittar på ursäkter. Hon tror sig ha rätten att prioritera annat
– Rom 11:29-36 Ps 69:30-31,33-34,36-37 Luk 14:12-14 – Carlo Borromeo var en hängiven biskop i 1500-talets Milano. Han fördjupade prästernas utbildning och värnade om de fattiga och sjuka, också genom eget
Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3 Matt 5:1-12a ”Låt oss glädja oss i Herren på alla helgons högtidsdag.”[1] Alla Helgons högtid är en slags skördefest. Vetekornet som sänktes ner i
– 2 Mack 12:43-46 Ps 103:8-10,13-18 2 Kor 4:14-5:1 Joh 11:32-45 – Vi tror på de heligas gemenskap, communio sanctorum. Denna tro är en följd av Kristi uppståndelse. Påskens ljus,
Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3 Matt 5:1-12a ”Vilka är de?” Dessa som vi firar. Dessa som väcker glädje i Guds folk och som får också världen att förundras, även
– Rom 8:31b-39 Ps 109:21-22,26-27,30-31 Luk 13:31-35 – Slutet av åttonde kapitlet i Romarbrevet är hisnande och vackert, också rent litterärt. Paulus drar konsekvensen av vad Gud har gjort för dem
– Rom 8:26-30 Ps 13:4-6 Luk 13:22-30 – Till de tröga, lata och obeslutsamma säger Jesus: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten”. Till de högmodigt självsäkra talar
– Rom 8:18-25 Ps 126:1-6 Luk 13:18-21 – ”Allt skapat är lagt under tomhetens välde.” Det är inte svårt att se. Skapelsen lever i ”slaveri under förgängelsen”. Något har gått fel