– Job 42:1-3,5-6,12-16 Ps 119:66,71,75,91,125,130 Luk 10:17-24 – Job erkänner att han talat om det han inte förstod. Han ångrar sig ”i stoft och aska”. Men Guds svar är inte en maktdemonstration. Med psalmistens ord kunde Job ha sagt: ”Du har tuktat mig i trofasthet.” Det Job hade lärt sig innan han prövades kallar han ”hörsägner”,
– 2 Mos 23:20-23a Ps 91:1-6,10-11 Matt 18:1-5,10 – Gud har skapat allt, både synligt och osynligt, både materia och ande. När Gud frälser människan tar han hjälp både av materiella verktyg i sakramenten, av människor och av andliga medhjälpare. Till de andliga hör skyddsänglarna. Kyrkans tro säger att varje människa har en skyddsängel med uppgift
– Job 19:21-27 Ps 27:7-9c,13-14 Luk 10:1-12 – Mitt i Jobs förtvivlan, han ber sina vänner att tiga med sin tröst, mitt i detta nästan 40 kapitel långa mörker, uttalar han de profetiska orden: ”Jag vet att min förlossare lever och att han till slut skall stå fram över stoftet.”[1] Orden fann tidigt ingång i
– Job 9:1-12,14-16 Ps 88:10b-15 Luk 9:57-62 – Skall vi lyda och överlåta oss även när vi inte förstår? Skall vi lyda bara för att Gud, hans bud och den överordnade har makten? Kräver Gud villkorslös kapitulation? En hel kultur har revolterat mot och kastat ut ett sådant tänkesätt. Också en sund teologi avvisar det.
– Upp 12:7-12a Ps 138:1-5 Joh 1:47-51 – Det pågår en kamp i tillvaron, en kamp mellan onda och goda krafter. Det kan nog de flesta instämma i. Men materialister och rationalister ser inte vad kampen i grunden handlar om. De ser inte att det är en andlig kamp. Johannes i bibelns sista bok ser
– Job 1:6-22 Ps 17:1-3,6-7 Luk 9:46-50 – ”Herren gav, och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!” Jobs reaktion på det som drabbar honom tycks strida mot de frågor, den klagan och de anklagelser som skall följa i de kommande kapitlen. Här tycks allt redan vara klart. Hans ord tycks föregripa den befrielse som han
Hes 18:25-28 Ps 25:4-9 Fil 2:1-11 Matt 21:28-32 Vägen att upptäcka hyckleriet Två bröder får samma uppdrag, att gå och arbeta i faderns vingård. Den förste är olydig och obstinat. Han säger spontant: ”Nej, det vill jag inte”. Men han ångrar sig och går. Den andre säger: ”Jag skall gå,” med det ”fromma” tillägget ”Herre”,
– Pred 11:9-12:8 Ps 90:3-6,12-14,17 Luk 9:43b-45 – ”Gläd dig i din ungdom”, säger Predikaren, ty snart kommer den tid då man ”fruktar varje backe”, den tid då också en trappa blir omöjlig att ta sig upp för. Predikaren beskriver ålderdomens vedermödor i poetiska men bistra bilder. Stoftet skall snart vända åter till jorden. Gråtarna väntar
– Pred 3:1-11 Ps 144:1a,2abc,3-4 Luk 9:18-22 – ”Allt har sin tid.” Predikaren särskiljer olika tider för olika handlingar. Det är hans beskrivning av människans villkor, men det är också en klok regel. Inte göra allt samtidigt utan ge varje syssla sin tid. Att hålla kloka gränser för dagens olika göromål. Abboten skall ”reglera och
– Pred 1:2-11 Ps 90:3-6,12-14,17 Luk 9:7-9 – I mässan för Alla Sveriges skyddshelgon ber vi för ”Sveriges land och folk”. Nästan som en kontrast hör vi i första läsningen om alltings tomhet och fåfänglighet. ”Man kommer inte ihåg dem som levde före oss.” Det ger en kritisk distans till nationell romantik. Allt var förvisso