Kortpredikan – Marta, Maria och Lasaros, Herrens vänner
– 1 Joh 4:7-16 Ps 34:2-11 Luk 10:38-42 –
Kyrkan i stort har tagit över vad Benediktinerna har gjort länge, att fira alla de tre syskonen i Betania tillsammans. Vi firar dem som Herrens vänner.
Jesus var mycket fäst vid de tre syskonen. Han behövde deras vänskap, ty han var verklig människa. Samtidigt, eftersom vänskapen är ömsesidig, kan den nå det allra högsta. Traditionen kallar det andlig vänskap. Två vänner blir som en själ i två kroppar.
Denna vänskap är i sin tur en bild för tillvarons källa och höjdpunkt, Faderns och Sonens inbördes vänskap i den helige Anden. Det slutmål som Fadern vill dra in oss i. Den mänskliga vänskapen fullbordas av och i den gudomliga.
Vi skymtar det i Betania. Marta visade gästfrihet. Maria lyssnade. Lasaros lät sig väckas till nytt liv.
Vänner kan förmana varandra så länge de strävar efter samma mål. Jesus tog emot Martas gästfrihet, men kunde också förmana henne att inte bekymra sig för det mångahanda. Kanske behövde hon också botas från avundsjuka på sin syster som hade fått smak på det högsta goda.
Samtidigt får inte Marta försummas. Vem skall annars laga maten, städa huset och visa gästfrihet?
Johannes uppmanar: ”Låt oss älska varandra”. Och han fortsätter: ”Den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom”. Ett av kärlekens högsta uttryck är vänskapen, som hela tiden låter sig föras vidare.
Det är samma hemlighet i Benedictus uppmaning att ”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”. Det är både en uppmaning och en påminnelse om kärlekens och vänskapens källa och höjdpunkt.
Denna källa tar sin boning i Jesu vänner, för att där också nå sin höjdpunkt.
Den heliga eukaristin är trons ”källa och höjdpunkt”.
Den kan också kallas vänskapens sakrament, för att vi skall förbli och växa som Herrens vänner.