27 SÖNDAGEN UNDER ÅRET 2004

Änglar till tjänst

Den gångna veckan har vi firat två ängladagar. I onsdags ärkeänglarna och igår skyddsänglarna. Fortfarande kallas denna dag i den svenska almanackan: Den helige Mikaels dag. Det finns sprickor i den sekulariserade muren. Varför säger jag annars till den som visat godhet i en beträngd situation: ”Du är en ängel!” Vissa tecken tyder rentav på ett förnyat intresse för änglarna. Det skrivs böcker om dem. Kanske en varning för att kyrkan sedan länge har talat så lite om änglarna. När kyrkan tiger om någon sida av sin tro, då uppstår ett tomrum, ett vakuum. Utan fönster mot himlen blir det mörkt och instängt på jorden. Änglarna är sändebud från himlen. De är Guds och Kristi tjänare. Därför behöver vi Kyrkans undervisning, för att inte änglaintresset ska bli vildvuxet eller leda till vidskepelse. Och den bästa undervisningen får vi i den heliga liturgin.

I varje mässa påminns vi om änglarna. Redan i syndabekännelsen. Vi ber inte bara våra medkristna, utan också ”Guds änglar och helgon” att be för oss om syndernas förlåtelse. Liksom vi behöver varandra, behöver vi också helgonen och änglarna. De stöder oss och bär fram våra böner inför Guds tron i himlen. Och när vi själva ångrar våra synder och vänder om till Gud, då gläder de sig. Evangeliet berättar att änglarna gläder sig över varje syndare som vänder om. Liksom de sörjer över varje synd som begås.

När församlingen har bekänt sin synd och ropat om Herrens förbarmande hör vi änglarnas lovsång – Ära vare Gud i höjden – som den första julnatten. Gud vill inte bara förlåta oss våra synder. Han ville födas som ett människobarn, för att göra oss till Guds barn.

När evangeliet förkunnas i mässan och när offret skall frambäras på altaret påminner oss rökelsen om änglarnas roll och närvaro. Uppenbarelseboken låter oss se in i den himmelska liturgin där änglarna med hjälp av rökelsen liksom ”förstärker” de heligas böner (Upp 8: 3f).

I trosbekännelsen påminns vi om att Gud har skapat ”allt vad synligt och osynligt är”. Till den osynliga världen hör änglarna, andliga väsen med förnuft och fri vilja. Oräkneliga skaror till Guds och Kristi tjänst, för att medverka i kampen mot det onda och för att visa oss vägen till målet. De är våra försångare i liturgin, de främsta i att lovsjunga Guds outgrundliga storhet och majestät. Deras sång präglas av fullkomlig skönhet och ödmjukhet. Varför säger vi annars: ”Hon sjunger som en ängel?”

När mässan når sin höjdpunkt på altaret, är det självklart att änglarna är med, både i tillbedjan och som våra försångare. Prefationen, den eukaristiska bönens inledning, avslutas som regel med en påminnelse om änglarnas tillbedjan inför den himmelska tronen. Den tillbedjan som våra mänskliga röster instämmer i med det trefaldiga Helig.

Kyrkans altare står mitt emellan arken i det gamla förbundets tempel och tronen i den himmelska helgedomen. Arken i Salomos tempel var överskuggad av väldiga keruber, vars förgyllda vingar liksom böjde sig i tillbedjan (1 Kung 6: 23-28). Profeten Jesaja fick se Herren i en vision i templet (Jes 6). Serafer stod omkring honom och de ropade till varandra: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot.” I bibelns sista bok målas samma vision, men nu är profeten inte ensam, nu är tempeldörren öppnad för den stora skaran av alla folk och stammar och länder och språk (Upp 7). Alla som gjort sina kläder vita i Lammets blod får dag och natt instämma i änglarnas tillbedjan: Helig, helig, helig… (Upp 4).

Kyrkans altare på jorden står mitt emellan det gamla förbundets ark och slutmålet i himmelen. Den heliga mässan fullbordar det gamla förbundets gudstjänst och föregriper den himmelska liturgin. När förvandlingen har ägt rum på altaret ber vi i en av de eukaristiska bönerna: ”Sänd din ängel att bära fram detta offer på ditt altare i himmelen inför din Gudoms härlighet.” Kommunionen, Kristi kropp och blod, har många namn. Ett av dem är ”änglarnas bröd”, ”panis angelicus”. Det bröd som änglarna får del av, eftersom de ständigt mättas av att se Guds ansikte. När den kristnes liv är fullbordat och kroppen bärs till graven efter själamässan så sjunger kyrkan: ”In i Guds paradis må änglarna föra dig …”.

Men änglarna är också vårt skydd i vardagen, särskilt i all fara. ”Herren skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar.” (Ps 91: 11). Varje människa är så dyrbar och värdefull att Gud givit henne en personlig ängel, en skyddsängel till hjälp. I Guds rike är det inte bara kungar och ministrar som har, eller borde ha haft, livvakter, utan alla, särskilt de minsta och svagaste. Men inte ens skyddsängeln råder över vår olydnad. Helt riktigt antytt i det råd man ibland kan läsa på bilrutan: ”Kör inte snabbare än din skyddsängel flyger!”

Gud har sänt sin Son och sin Ande för att frälsa oss. Men inte nog med det. ”Ingen i den himmelska världen skulle vara fri från mödan att bekymra sig om oss”, säger den helige Bernhard. ”Därför sänder han också de heliga änglarna för att tjäna oss. – och han fortsätter – Även om det är Gud som ger befallningen, bör vi inte vara otacksamma mot dem som lydde.”

Klosterlivet kallas i tidig tradition för ”det änglalika livet”, och det av flera skäl. Den snabba lydnaden, som den helige Benedictus talar om, återspeglar änglarna, vilka lyder ”så snart de hör ljudet av Guds befallning” (Ps 103:21). Det tyngsta skälet är celibatet, att för himmelrikets skull vara ”som änglarna” och föregripa den tillvaro där äktenskapet är fullbordat i det kosmiska bröllopet och inte längre behövs (Luk 20). Ännu ett skäl är kallelsen till ständig bön och tillbedjan. Den helige Benedictus påminner om det för den dagliga korbönen: ”Låt oss tänka på hur man bör vara när man står i Guds och hans änglars åsyn, och sjunga psalmerna så att vår själ är samstämd med vår röst” (RB 19:6-7).

Det är inte tillrådligt att eftersträva särskilda uppenbarelser. Men kan vi människor erfara änglarnas närvaro?

Den som ber Gud och sin skyddsängel om beskydd, inför en resa eller när han hotas av en frestelse, kan i efterhand göra en märklig erfarenhet. Han fick hjälp, även om det inte skedde på det sätt han tänkt sig. I efterhand märker han att någon styrde hans steg, att hans bön blev hörd. Ungefär som Tobit och hans son Tobias i GT. I efterhand förstår de att den vägledare som bistod Tobias i själva verket var en ängel utsänd av Gud. Hebreerbrevet säger på ett liknande sätt: ”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.” (Hebr 13:2) Änglar är andliga väsen och våra ögon är skumma. Vi behöver tron för att upplysas om den fulla verkligheten. Men ibland kan bönen och överlåtelsen låta oss ana vad tron upplyst oss om.

Det ädlaste uppgiften för änglarna är lovsången och tillbedjan. När vårt hjärta är rent och odelat, när det flödar över av tacksägelse, då blir vi lika änglarna, då anar vi målet. Inför det trefaldiga Helig i dagens mässa skall vi sjunga: ”Därför prisar vi dig med alla änglar, vi tillber dig och jublar till din ära: Helig… ”

Låt oss be om förnyad tro på änglarna. Som kyrkan bad i onsdags, på ärkeänglarnas dag: ”Låt oss här på jorden leva under änglarnas beskydd, så att vi en gång kan tillbe dig tillsammans med dem i himlen.” 

Amen.