– Ords 30:5-9 Ps 119: 1,27,30,34-35,44 Luk 8:19-21-

”Människan tycker sig handla rätt, men hjärtat prövas av Herren.”

Människan har lätt att bedra sig, att mena sig handla rätt, men ändå vara styrd av dåliga rådgivare. Att styra sig själv är att lyda den sämsta av vägledare. Att följa sitt upplysta samvete är något annat.

Jesu lärjungar måste steg för steg lära sig vad det betydde att följa honom.

Jesu anförvanter, det Lukas här kallar ”hans bröder”, hade inte förstått. De kom för att ”prata” med honom, för att ”träffa” ho­nom. De menade sig ha rätt till det genom sitt släktskap med honom.

Det blir ett varnande exempel på hur släkt- och blods­band, ja ock­så nations­band, kan spela en ödesdiger roll i kyr­kans liv. Indirekt är händelsen ett tungt argument för ce­libatets roll i kyrkan.

Jesus går inte ut till sina ”bröder”. Vi på­minns om hans varningar: ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är mig inte värdig”.  Vi vet dock att hans anförvanter senare fick sina ögon öppnade.

Att Maria var med är märkligt. Ännu när han var tolv år tycks hon inte ha förstått hans hemlighet, men hon gömde och bevarade i sitt hjärta.

Indirekt är det ju hennes hållning som Lukas låter Jesus beskriva när Lukas talar om dem som ”hör Guds ord och handlar efter det”. 

I varje eukaristi lyssnar vi, överlåter oss och ber med Maria: ”Må det ske med mig efter ditt ord.”