– Ef 4:1-7, 11-13 Ps 19:2-5 Matt 9:9-13 –
Evangelisten berättar om den yttre händelsen. Paulus beskriver den inre, vad som sedan händer i Kristi kropp, när den växer till.
Vi hör och ser det yttre. ”Jesus säger: Följ mig! Och Matteus steg upp och följde honom.” Vi kan höra Jesu röst och vi kan föreställa oss hur Matteus bryter med sitt gamla liv.
Men redan i den yttre händelsen finns en inre.
Den yttre rösten måste ha nått in till Matteus hjärta.
”Böj ditt hjärtas öra,” säger Benedictus. För att ge ditt samtycke och villigt lyda den kallande rösten.
Det måste också gälla fortsättningen, när Jesus ligger till bords i hans hus. Inte heller det var bara något yttre.
Jesus blev gäst också i Matteus hjärta. ”Om någon hör min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom.”
Det gör inte det yttre oviktigt, men utan det inre ges varken frihet eller glädje. Tröghet och ovilja tar över. Hur kan någon annars hålla ut ända till slutet?
Uthållighet är mera än att ”bita ihop”. Paulus talar om att ”komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, bli fullvuxna och nå en mognad som svarar mot Kristi fullhet”.
Den heliga eukaristin rymmer mönstret. De synliga och hörbara liturgiska tecknen pekar alla mot honom som ”står över allting, verkar genom allt och finns i allt”.
