S. Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron 

– Hos 14:2-10 Ps 51:3-4,8-9,12-14,17 Matt 10:16-23 –

Knut den helige, kung i Danmark på tusentalet, mördades framför altaret i S:t Albans kyrka i Odense år 1086. ­Men hans banemän ångrade sitt dåd och nu firas han som martyr och landets skydd­s­­patron.

Hos profeten Hosea läser vi om Nordriket, Israel, som inte mer skulle lita till ”Assur”, den militära och politiska makten. Men inte heller lita på sina egna ”händers verk”.

Profeten ger en rad löften med bilder hämtade från naturen. Gud skall bli som ”dagg”; ”rotskott” skall bli fagra ”olivträd”. De skall få ”odla säd”; vinträden och cypresserna skall grönska.

”Den som är förståndig må besinna detta”. Israels öde förblir en bister varning för den som slår dövörat till.

I evangeliet sänder Jesus ut sina lärjungar och använder djuren som bilder. De skickas som får in bland vargar. De skall vara klo­ka som ormar och menlösa som duvor. Vi kan lära något av det som uppfattas som specifikt för de olika djuren.

Ormens slughet behövs när fåret skickas bland in bland vargar. Paulus var listig när han vid ett par tillfällen spelade ut sina mot-stån­dare mot var­andra och därmed blev fri för sitt uppdrag.

”Akta er för människorna”, säger Jesus. Ett rent hjärta gör sikten klar och får inte förväxlas med godtrogen naivitet. Det betyder inte att slippa undan mot­stånd och fiend­skap.

Lärjungarna behöver inte kunna alla argument. Det som måste sägas skall läggas i deras mun när de ber om Andens ledning och håller ut.

Responsoriepsalmen påminner oss om vägen: ”Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande”.