Jes 50:4-7 Ps 22:8-9,17-20,23-24 Fil 2:6-11 Matt 26:14-27:66

Hela den mänskliga familjens historia utspelas i denna stilla vecka.

    Allt mänskligt lidande och all mänsklig synd drabbar Jesus och han låter det ske. Som en kosmisk magnet drar han till sig allt lid­ande och all synd.

    Han, den syndfrie, tar upp all vår synd i sin egen kropp. Jesus tar på sig människans öde och gör det till sitt öde. Därför måste han dö. Han gör det för att förinta döden.

Hans själ är djupt bedrövad, ända till döds. Han låter sig bedrövas, för att förvandla vår bedrövelse till glädje.

Han ger sitt liv för oss sina vänner. Han älskar oss ända till slu­tet. Han gör det av fri vilja. Han gör det för att förvandla vår vilja, för att ge oss kraft att överlåta oss och säga: ”Må det ske med mig efter ditt ord”.

Hela tiden skymtar det fram en plan, en gudomlig plan, en räddningsplan. Gång på gång hör vi att skrifterna skall uppfyllas. Guds lidande tjänare tar på sig det onda för att beröva ondskan dess makt och fullborda Guds vilja.

När vi mediterar över Jesu lidande, när vi följer honom och förenar våra lidan­den med hans, då händer något med våra liv.

Ett utbyte äger rum. Vår väg förenas med hans väg och får samma mål som hans.  

Hans lidande och död ger oss kraft att fullborda våra liv.

Kraftöverföringen äger rum i läsningen av Guds ord och i den heliga eukaristin.

     Amen.