– Hes 37:21-28 Jer 31:10-12b,13 (resp.psalm) Joh 11:45-56 –

Det översteprästen Kajafas sade hade han inte själv tänkt ut. ”Han talade profetiskt”. Gud lät denne skrupel­frie realpo­liti­ker formulera den gudomliga pla­nen.

”Det är bättre att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.”

Gud använder sig av Kajafas politiska plan för att genomfö­ra sin gudomli­ga plan. 

Inte ens en profet förstår alltid själv hela in­ne­bör­­den av det han säger.

Allting försonas och nyskapas i Kristus.

Det vi skall fira under den kom­mande veckan.

Sedan den första påskveckan är hela tillvaron präglad av Kristi påsk. Det må se­dan gäl­la de krig som pågår i världen eller vårt liv med varandra och med oss själva.

Den stora och kosmiska planen gäller också i det lilla, i det dagliga livet med oss själva och med varandra, under vår korta stund på jor­den.

Vi är kallade att vittna om detta nya liv – livet i Kristus – med det egna livet som insats.

Att till exempel bära egna och ­andras kropps­­liga och moraliska svag­heter med största tåla­mod – vilket är mera värt än att in­ta en stad.

Hemligheten är att göra det ”för Kristus”, som Benedictus säger.

Eukaristin ger oss nåden att göra det.