– Vish 2:1a,12-22 Ps 34:17-21,23 Joh 7:1-2,10,25-30 –

Få texter i Gamla Testamentet är så profetiskt klarsynta som detta kapitel ur Sa­lo­mos Vishet. Det målar en tydlig bild av Kristi lid-ande, sedd med ”de gud­lö­­sas” ögon.

Därmed avslöjas deras ”förvända sätt att tänka”. De onda utmanas av ”den rättfärdige”. I stället för att se sig själva känner de sig ”skym­fade”. Denna känsla får dem att gå till angrepp. 

De ”vill un­dersöka om den rättfärdiges ord är sanna”. De saknar själva tåla­mod. Därför vill de pröva ”hur det är med hans tå­la-mod”.

Mitt i detta resonemang lyser en tydlig profetia om Kristi lidande fram. ”Är den rättfärdi­ge Guds son, skall ju Gud ta sig an ho-nom.” ”Vi skall dö­ma honom till en neslig död.”

Guds Son drar till sig ondskan, eftersom dess maktställning hotas. Mönstret är tydligt redan när Jesus frestas i öknen.

Det stora och kosmiska mö­ter i det lilla, i vardagen. Benedictus beskriver det i sin regel. Den broder som ”tyst och medvetet be-varar tålamo­det”, står i samma situation.

Jesu tå­la­mod ”fortsätter” i hans lär­jungar. De kallas att följa sin Her­re – och upptäc­ka pås­kens mys­terium.

Cassianus berättar om en munk i Alexandria, som angrips och skän­das av en grupp ligister. De ropar hånfullt: ”Vad har denne Kristus ut­fört som du dyrkar?”

Han svarar lugnt: ”Han har utfört det undret att jag varken blir upprörd eller kränkt av alla era oförrätter och inte ens av ännu grövre”.

Tålamodet har sin källa i Kristi offer på korset, när­varande i den heliga eukaristin. Vi äter och dricker tålamod vid dess källa.

När vi säger vårt ”Amen” till den heliga kom­mu­­nio­­nen, och fortsätter att göra det genom att öva tålamod, upptäcker och smakar vi dess kraft.