– Rom 5:12,15b,17-19 20b-21 Ps 40:7-10,17 Luk12:35-38 –

Aposteln ger korta men hisnande beskrivningar av villkoren för alla människor efter Kristus.

Alla är av naturen Adams barn, men alla är också benådade genom den nye Adam, Kristus.

Adams överträdelse ledde till ”en fällande dom för alla männi­skor”. Kristi, den nye Adams, rättfärdiga gärning ”ledde till fri-kännande och liv för alla människor”.

Den förste Adam förde alla människor in under dödens herravälde. De står utanför livet hos Gud. Den an­dre Adam gav dem livet tillbaka.

”Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.”

Än­då beskriver inte aposteln något statiskt eller enbart förflutet. Det första är en verklighet. Det andra är en möjlig­het.

Människans frihet elimi­ne­ras inte. Det står att ”döden nådde alla människor därför att de alla syndade”. Den enskildes synd be-kräftar vad den första människan påbörjade.

Likaså med ”nådens överflödande rika gåva”. Den måste både tas emot och hållas vid liv. ”Fäst upp era kläder och håll lam­por­na brinnan­de,” säger Jesus.

När nåden tas emot fullabordas i människan det som en gång skedde genom Kristi påsk. I förra veckans bön efter kommunio-nen beskrevs gåvan som delaktighet i ”hans (Kristi) gudomliga natur”.

Kristus själv passar upp vid bordet. Han gör det i varje eukaristi genom att han ger sig själv.  

”Nåden skall härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.”