Kortpredikan S. Irenaeus av Lyon (d. 202) biskop, martyr och kyrkolärare

– 2 Kung 25:1-12 Ps 137:1-6 Matt 8:1-4 –

”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.”

En vidunderlig utsaga av den helige Irenaeus, som var lärjunge till Po­lykar­pos, som var lärjunge till apos­teln Johannes.

Guds härlighet, det ljus och den glans som strålar från Gud – är männi­skans mål. Det är då hon blir levande, då hon ser och åter­speg­lar Gud.

Det börjar med att människan upptäcker det liv hon har fått som gåva, ock­så sin kropp, att hon är skapad av Gud.

Irenaeus käm­pade mot sin tids gnos­ticism, för vilken ska­pel­sen var något lågt, som man kunde hantera hur som helst.

Det fortsätter med insikten att Gud har utsett ett folk, Guds plan ge­nom Israels folk, en tanke som också föraktades av gnos­tiker­na.

Och det fortsätter i den apostoliska kyrkan, i hennes suc­­­cession och sakrament, som av gnos­tikerna inte var andligt nog. Präst­äm­betet är ett sakrament, en gåva till hela kyrkan.

Irenaeus teologi har sin källa i Pauli ord om att allt är åter­ställt, sam­man­fattat och förnyat i Kristus.

Det betyder inte ett brott med det första förbundet. Den spetälske upp­manas att visa upp sig för prästen och ge det offer som Mose har be­stämt.

I en helig samverkan mellan människans frihet och den gudom­liga nåden. Den spetälske ber: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren”. Jesus svarar: ”Jag vill. Bli ren!”   

Jesu tecken, kroppsliga och fyllda med gudomlig kraft, fortsätter i hans kyrkas heliga sakrament.

”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.”